Koger - uppcycling

Man kan göra ett koger på många sätt och av en massa olika material. Historiskt har det varit vanligt att ha ett koger av päls, med pälsen inåt, när det handlar om jakt. Detta för att det ska vara tyst, så att inte pilarna låter när de vickar fram och tillbaka när man går. När man jagar behöver man sällan mer än 4-5 pilar i vilket fall som helst, så det går nog rätt bra att inte ha något koger alls också utan bara stoppa pilarna i bältet.

Det traditionella kogret, där man tar pilar från bakom ena axeln, är inte särskilt traditionellt egentligen. Minst lika vanligt har varit att ha kogret sittande nästan sidled över svanken, så att man tar pilarna bakom ryggen lite över midjehöjd (alltså inte över axeln). För jakt är det egentligen bättre, enligt vissa, eftersom det då är en mindre rörelse som krävs för att ta fram en pil, vilket minskar risken för att skrämma bytesdjur. Det här var den typen av koger som engelsmännen använde under medeltiden till sina långbågar.

Vanligare idag, i prickskytte, är att ha kogret i bältet framme vid låret. Helt klart lättast att få upp pilarna. Men ser ju kogret, till skillnad från när det sitter bakom ryggen någonstans. Men det är sämre om man ska röra sig. Går man i skog tenderar kogret att slå mot träd och grenar, och det studsar omkring en del på låret.

Jag ville göra ett koger där man tar pilarna bakom axeln. Jag jagar inte, och jag gillar bakom-axeln-rörelsen. Känns gött. En gång i tiden råkade jag komma över en stor postsäck från Australia Post. Säcken av grov canvas hade en varningstext som jag tog fasta på när jag byggde mitt koger. Uppcycling, wöhöuw! Ramen byggde jag av lite småpinnar av rönn och sälj, och bindningen är helt och hållet av almbast (som, när man blöter upp, utsöndrar en massa slemmig stärkelse – gratis lim!).

"Theft or misuse of this bag is a criminal offence penelties apply"