Hasselbågen:
Den här bågen är till en inte så lång person som jag inte tror vill ha en så väldigt kraftfull båge. Stil och karaktär blev istället fokus. Ett krokigt stycke hassel (ca 5-6 cm diameter) dög utmärkt, och resulterade i en karaktärsfull båge på ca 35 pund till 25 tum. Ca 165 cm lång, knölig, böjd, kvistig, och med den blanka, vackra barken kvar på ryggen.
Jag har grillat buken en aning för att öka kompressionståligheten (och alltså minska strängfölj). Men jag tog det lite försiktigt med värmepistolen då ryggen har en hög krona (välvning) till följd av att diametern på trädet var liten. Hög krona minskar dragstyrkan i ryggen, och att då bränna buken och sätta kompressionståligheten på turbo kändes vanskligt. Hellre en hel båge med en del strängfölj än en båge i två delar.
Askbågen:
Den här bågen är till en medellång person som jag föreställer mig gärna kan tänka sig ta i en aning. Dragvikten ligger på ca 55 pund till 27 tum. Bågen är ca 170 cm lång.
Eftersom ämnet var från ett lite större träd (ca 7-8 cm), och bågen var lite längre (och dessutom böjer en smula i handtaget) vågade jag dra på lite mer med värmepistolen. Ask har i regel ganska tydliga årsringar, jämfört med t.ex. hassel, som kommer fram vackert när man grillar buken. Gränsen mellan det brända och det obrända är gränsen mellan den böjande delen och den stela, smala spetsen.
Tack vare den hårdare bränningen, och längden, är strängföljen markant mindre trots den omkring 50 % tyngre dragvikten. Det här är den första bågen jag någonsin gör av ask så det kan också vara att ask helt enkelt är starkare i kompression än hassel. Jag är nyfiken på att arbeta mer med ask. En sak till att notera är att fibrerna inte löpte perfekt rakt i ämnet utan spiralade ca 45-60 grader över två meter. Verkar inte ha gjort någon som helst skillnad för hållbarheten, inte vid den här dragvikten i alla fall.
Finnish på båda bågarna är några lager kallpressad linfröolja.
Nu ska jag bara göra pilarna också...
