Det går inte alltid som man tänkt sig...

En långbåge av rönn, 60 pund till 28 tum, gav till slut up under påfrestningarna från chrysalerna på buksidan. Den nästan platta ryggen blev för mycket för den lätt rundade buken. Träet kollapsade i buken vilket ökade påfrestningarna på ryggen, vilket till slut dödade den.

Det framgår också av brottytan i ryggen att fibrerna inte löpte helt parallellt med bågen på den han punkten utan löpte snäppet diagonalt eller snett.

Brottytan i ryggen (utsidan av bågen). När bågen
"exploderade" inleddes förloppet av att en eller två fibrer
bröts av här. Sedan skedde resten inom loppet av ingen tid alls.
BTW, den bruna fläcken är blod (hard core!) från en smärre olycka
med raspen tidigare.

Chrysaler, kompressionsfrakturer, på buken av bågen (vänster)
och brottytan startpunkt på ryggen (höger).

En intressant observation är att bågens dragvikt tydligt gick ner desto närmare kollaps jag kom. Första gångerna jag drog bågen till 28 tum var dragvikten närmare 60 pund. Snart sjönk den till 55, därefter 50, och när den till slut bröt ihop var den nere på "ynka" 45 pund. Minskningen kom av att mer trä i buken kollapsade för varje gång jag drog bågen.

Konstigt nog tycker jag inte sådana här olyckor är särskilt tråkiga. Ja, det vore ju roligare att ha en båge, men samtidigt är det mycket lärorikt. Det gillar jag.

Min teori om drag och tryck

När en båge böjs händer två saker. Utsidan sträcks ut (drag/tension) och insidan trycks ihop (tryck/kompression). Det här gäller alla material – så fort något böjs utsätts materialet för dessa två påfrestningar. Om det så är en linjal, ett gem eller en näve pasta som böjs.

Olika träslag är olika bra på att stå emot dessa påfrestningar. Ene och ek, till exempel, är bättre på att stå emot tryck än drag, Björk och rönn tvärtom (i min erfarenhet). En torr pinne är starkare tryck än i drag och går av genom att spricka på utsidan. Ett halmstrå, å andra sidan, är svagare i tryck än i drag och viker sig snarare än gå av.

Om en båge inte håller i drag går den av. Den ”exploderar”. Trä flyger i hela rummet och det blir gråt och tandagnisslan. Om en båge inte håller i tryck får den mycket ”string follow”, d.v.s. att bågen följer strängen när den är osträngad. Bågen blir alltså permanent böjd mot strängen. Man kan fortfarande skjuta med en båge med mycket string follow, men effektiviteten går ner. Den skjuter långsammare. Och om det vill sig riktigt illa bildas ”chrysaler”, kompressionsfrakturer, på insidan av bågen när cellerna kollapsar under trycket. När det händer ökar påfrestningarna på utsidan av bågen, vilket leder till att den går av.

"Chrysaler", eller kompressionssprickor, på en långbåge av rönn. Rundad buk/insida och platt rygg/utsida.

Men minst lika viktigt som träslag är formen på genomskärningen. Om utsidan (eller ryggen som det heter) är rundad kommer draget koncentreras till mitten av bågen. Likaså om insidan (buken) är rundad, då kommer trycket koncentreras mot mitten av bågen. Principen är att ju plattare in- respektive utsidan är, desto starkare är bågen i tryck respektive drag. Arbetet som bågen utför fördelas helt enkelt över mer trä.

Säg att man gör en långbåge av björk, som alltså är dragstarkt och trycksvagt (typ). Om utsidan av bågen är platt innebär det att det finns massor av det redan dragstarka träet som jobbar för att stå emot draget. Om man på en sådan båge gör insidan rundad innebär det att det är ganska lite av det redan trycksvaga träet som jobbar för att stå emot trycket. Resultatet blir antagligen chrysaler och en trasig båge, eller åtminstone mycket string follow, eftersom utsidan ”overpower” insidan. Om man gör tvärtom, har en rundad utsida och en platt insida, balanseras björkens egenskaper bättre. Bågen kommer då klara av att stå emot trycket på insidan av bågen, och utsidan klarar av draget trots att den är rundad eftersom björken är starkare i drag än i tryck.

Skulle jag göra en liknande båge av ene skulle jag snarare satsa på en så platt utsida som möjligt och en lätt rundad insida. Eller så skulle jag limma på ett stärkande lager på utsidan (”backa” bågen), t.ex. lintyg, senor eller råhud. Ofta framhålls just ene i kombination med senor som en av de bästa kombinationerna – ever. Ska prova att göra en sådan när jag får tid.

Koger - uppcycling

Man kan göra ett koger på många sätt och av en massa olika material. Historiskt har det varit vanligt att ha ett koger av päls, med pälsen inåt, när det handlar om jakt. Detta för att det ska vara tyst, så att inte pilarna låter när de vickar fram och tillbaka när man går. När man jagar behöver man sällan mer än 4-5 pilar i vilket fall som helst, så det går nog rätt bra att inte ha något koger alls också utan bara stoppa pilarna i bältet.

Det traditionella kogret, där man tar pilar från bakom ena axeln, är inte särskilt traditionellt egentligen. Minst lika vanligt har varit att ha kogret sittande nästan sidled över svanken, så att man tar pilarna bakom ryggen lite över midjehöjd (alltså inte över axeln). För jakt är det egentligen bättre, enligt vissa, eftersom det då är en mindre rörelse som krävs för att ta fram en pil, vilket minskar risken för att skrämma bytesdjur. Det här var den typen av koger som engelsmännen använde under medeltiden till sina långbågar.

Vanligare idag, i prickskytte, är att ha kogret i bältet framme vid låret. Helt klart lättast att få upp pilarna. Men ser ju kogret, till skillnad från när det sitter bakom ryggen någonstans. Men det är sämre om man ska röra sig. Går man i skog tenderar kogret att slå mot träd och grenar, och det studsar omkring en del på låret.

Jag ville göra ett koger där man tar pilarna bakom axeln. Jag jagar inte, och jag gillar bakom-axeln-rörelsen. Känns gött. En gång i tiden råkade jag komma över en stor postsäck från Australia Post. Säcken av grov canvas hade en varningstext som jag tog fasta på när jag byggde mitt koger. Uppcycling, wöhöuw! Ramen byggde jag av lite småpinnar av rönn och sälj, och bindningen är helt och hållet av almbast (som, när man blöter upp, utsöndrar en massa slemmig stärkelse – gratis lim!).

"Theft or misuse of this bag is a criminal offence penelties apply"

"Flat långbåge" av lönn

Här är en båge jag gjorde klart lite tidigare i vintras. Den kommer från en lönn som de fällde i botaniska trädgården i Uppsala.

Jag vet inte om jag ska kalla det här för en flatbåge eller en långbåge. Den är ca 4-5 cm bred som bredast, och 172 cm lång. Den är deflex, d.v.s. att bågen är böjd mot strängen när den inte har strängen på, och ändarna är lätt rekurverade, d.v.s. böjda framåt. Ändarna är stela och smala för att spara effektivitetsberövande vikt längst ut i ändarna. Att den är deflex gör att den är mycket hållbar, så även om jag har gjort den till 40 pund till 27 tum går den säkert att dra ända upp till 29 tum utan risk för att den ska gå sönder. De böjande/arbetande delarna av bågen har inte tagit något som helst "stringfollow", vilket tyder på att bågen har ganska mycket mer än 27 tum att ge i draglängd. Handtaget är gjort av almbast och "trädgårdssnöre".

Välkommen till Markus Pilbågar!

Pilbågar är en av mina stora passioner. Framför allt handlar min passion om att göra pilbågar, inte att skjuta dem. Givetvis blir det en del av den varan också, men framför allt handlar mitt intresse om hantverket. Den här bloggen har jag framför allt startat för att samla information och berätta om mitt hantverk.

Jag gör alltid mina bågar av trä och andra naturliga material, till exempel senor och lin. Undantagen är att jag ibland förunnar jag bågar lite bets (typ glorifierad falu rödfärg), och strängar gör jag av oftast av nylon, även om det händer att jag gör strängar av senor, bast, brännässla eller råhud. Jag gör inte pilbågar av glasfiber, kolfiber, eller dylika artificiella material. Dels är sådana material ohållbara ur miljösynpunkt och giftiga att arbeta med, och dels lockar inte den typen av hantverk mig överhuvudtaget. Är man skicklig på att göra träpilbågar är skillnaden i pilhastighet mellan en träbåge och en glasfiberbåge minimal, om befintlig överhuvudtaget. Den stora fördelen med t.ex. glasfiber är framför allt att det är lätt att massproducera. 

Mitt arbete börjar vanligtvis med att jag går ut i skogen och ser ut ett träd. Antingen har jag tillstånd att ta ner träd, eller så hittar jag nerblåsta eller nerhuggna träd. Därefter torkar jag trät och börjar sedan arbeta fram bågen. Jag använder bara handverktyg (yxa, såg, rasp och kniv) och använder bara trä som växer i det landskap i vilket jag verkar, uppsalatrakten, och importerar inte exotiska träslag. Träslag jag arbetar med är till exempel lönn, hassel, alm, ek, ene och björk. Eftersom varje träd är unikt blir också varje båge unik.

Mina pilbågar är kul, hållbara (i dubbel bemärkelse) och träffsäkra. Jag gör bågar för alla, allt ifrån sjuåringen till den ruttade långbågeskytten eller jägaren. Även pilar och strängar finns i repertoaren, givetvis. 

Skulle du vara intresserad av att köpa någon av bågarna på sidan, eller vill lägga in en beställning, är det bara att kontakta mig! Kanske en present eller julklapp? Pilbågarna är inte mitt "day job", så jag gör inte bågarna för att få mat på bordet, och priserna är alltid skäliga. Eventuellt överskott skänker jag till välgörande ändamål.

Har du frågor är det bara att mejla!

Ps. Pilbågar är vapen. Man behöver inte ha någon form av licens för att äga en pilbåge, men däremot sunt förnuft.  

Flatbåge av hassel (till mamma!)

I vintras slyade parkförvaltningen Stadsskogen i Uppsala. Jag går igenom där nästintill varje dag och höll ständigt ögonen öppna efter pilbågsämnen. Den här hasseln, ungefär 10 cm bred i diameter, hittade jag vid alldeles bredvid den största cykelbanan. Gratis är gott!

Fibrerna i stocken löpte inte helt rakt utan svängde lite fram och tillbaka, varför den blev "snaky". Bågen blir faktiskt starkare om man följer fibrerna och gör bågen snaky än om man skulle såga ut en rak båge trots fibrernas svängningar.

Bågen är till min mamma, en något försenad 70-årspresent. Hon ville ha en fin båge att ha på väggen. Den är ca 175 cm lång, betsad (kastanj), och drar ca 45 pund till 28 tum. Den är ca 5 sm bred som bredast. Med tanke på längden och den jämna tillern (böjen) går den säkert att dra upp till 30 tum utan större risker, då med dragvikt upp mot 55 pund. Sänker man stränghöjden ett par centimeter också har man en riktigt snabbskjutande båge. Den skjuter träffsäkert och behagligt. Handtaget är av virad lintråd, och finishen är flera lager björnfett och bivax.