.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
lördag 6 december 2014
tisdag 11 november 2014
Två karaktärsrika almbågar – till salu!
Det var ett tag sedan jag postade något här på bloggen. Jag har haft fullt upp med annat, studier, flytt och hundvalp till exempel. Men nu har jag äntligen tagit mig för att fota två pilbågar som jag gjorde i september eller därikring.
Båda bågarna är av alm, vilket är ett sådant där träslag som verkar vilja hålla ihop vad man än gör med det. I kombination med en hård grillning av buken för att klara kompressionen, är det riktigt bra. Och vackert också. Ämnena var lite vridna och sneda varför ändarna pekar åt lite olika håll.
Den längre och mindre grillade bågen drar strax under 50 pund till 28 tum (kan säkert dras till 30 tum utan att gå sönder). Den kortare, hårdare grillade bågen drar nära 60 pund till 28 tum. Båda ämnena är från samma träd, 50-pundsbågen från ca 5-6 meter upp och 60-pundsbågen från de första två metrarna från marken.
50-pundsbågen har en utskuren pilhylla och är nästintill "center shot" – alltså behöver inte pilen kränga runt handtaget så mycket. Det gör att det är lättare att matcha pil till båge. Det är den båge jag skulle rekommendera för en nybörjare. Även om den kanske är lite i det starkare laget för nybörjare ger den utrymme att utvecklas och bli starkare, vilket sker ganska snabbt i början. Nedan är ett par close-ups av handtag och rygg. Notera tjyvskottet på ryggen invid handtaget som, med lite fantasi, ser ut som ett björnansikte!
Bågen har generellt sett lite mer "karaktär" än den andra. Tjyvskott, ruttna partier, den nedre lemmen naturligt böjd i deflex (därför kan det se ut som att den böjer för mycket). Krokig och skev. En krokig och skev båge kan vara lika hållbar och träffsäker som en från "perfekt" trä. Historiskt sett har nog de flesta bågar haft mycket karaktär – det är nog i.o.m. glasfiber och fabrikstillverkade pilbågar som man har börjat tro att bågar måste se perfekta ut för att vara bra.
Jag bör för övrigt också tillägga att den här bågen ännu inte har någon finish. Det är helt obehandlat trä.
Den andra bågen, 60-pundsbågen, skulle säkert fungera riktigt fint som jaktvapen. Den skjuter ofta igenom min piltavla bestående av två lager masonit, en jutedörrmatta och en 12 mm plywoodskiva. Den har ingen pilhylla men handtaget är relativt smalt, ca 2,5 cm. Strängen ligger lite mer åt höger över handtaget, är min känsla (förvånande nog är det svårt att mäta exakt), vilket gör att den kanske lämpar sig bättre till en vänsterhänt skytt. Med det sagt har jag skjutit något hundtal pilar med den som högerskytt med fina resultat. Givetvis fungerar den även till att skjuta prick, men då är den nog snäppet för tung för de flesta nybörjare.
De yttersta 25-ish centimeterna i vardera änden är stela och avsmalnade. Bågen kan därför sägas vara av Holmegårdsmodell efter gamla pilbågar man hittat i Holmegård, Danmark. Holmegårdsbågarna var också gjorda av alm, och de är några av de absolut äldsta pilbågar arkeologer någonsin har funnit. Av misstag gjorde jag ändarna för smala, så smala att de började böja istället för att vara stela, särskilt övre änden. Jag grillade därför ändarna hårt vilket fick de att styvna till tillräckligt. Resultatet blev att ändarna är extremt lätta, vilket betyder att bågen skjuter snabbt.
Jag glömde ta bilder av bågarna osträngade i det fina ljuset, så jag fick ta en blixtbild vid köksbänken istället. 50-pundsbågen till höger nedan. Båda bågarna har omkring en halv tum strängfölj direkt efter avsträngning, mätt från ryggsidan av handtaget. När de fått vila en stund har de nästintill ingen strängfölj alls. Complements of toasted bellies!
Skulle man vara intresserad av att köpa någon av dem är det bara att mejla mig på markusnystrom82@gmail.com. Priset ligger på 2500 kr vardera + frakt (ca 200 kr med bussgods). Inkluderat i priset är sträng och 3 pilar och, när det gäller 60-pundaren, även en enkel strängare.
Båda bågarna är av alm, vilket är ett sådant där träslag som verkar vilja hålla ihop vad man än gör med det. I kombination med en hård grillning av buken för att klara kompressionen, är det riktigt bra. Och vackert också. Ämnena var lite vridna och sneda varför ändarna pekar åt lite olika håll.
Den längre och mindre grillade bågen drar strax under 50 pund till 28 tum (kan säkert dras till 30 tum utan att gå sönder). Den kortare, hårdare grillade bågen drar nära 60 pund till 28 tum. Båda ämnena är från samma träd, 50-pundsbågen från ca 5-6 meter upp och 60-pundsbågen från de första två metrarna från marken.
50-pundsbågen har en utskuren pilhylla och är nästintill "center shot" – alltså behöver inte pilen kränga runt handtaget så mycket. Det gör att det är lättare att matcha pil till båge. Det är den båge jag skulle rekommendera för en nybörjare. Även om den kanske är lite i det starkare laget för nybörjare ger den utrymme att utvecklas och bli starkare, vilket sker ganska snabbt i början. Nedan är ett par close-ups av handtag och rygg. Notera tjyvskottet på ryggen invid handtaget som, med lite fantasi, ser ut som ett björnansikte!
Bågen har generellt sett lite mer "karaktär" än den andra. Tjyvskott, ruttna partier, den nedre lemmen naturligt böjd i deflex (därför kan det se ut som att den böjer för mycket). Krokig och skev. En krokig och skev båge kan vara lika hållbar och träffsäker som en från "perfekt" trä. Historiskt sett har nog de flesta bågar haft mycket karaktär – det är nog i.o.m. glasfiber och fabrikstillverkade pilbågar som man har börjat tro att bågar måste se perfekta ut för att vara bra.
Jag bör för övrigt också tillägga att den här bågen ännu inte har någon finish. Det är helt obehandlat trä.
Den andra bågen, 60-pundsbågen, skulle säkert fungera riktigt fint som jaktvapen. Den skjuter ofta igenom min piltavla bestående av två lager masonit, en jutedörrmatta och en 12 mm plywoodskiva. Den har ingen pilhylla men handtaget är relativt smalt, ca 2,5 cm. Strängen ligger lite mer åt höger över handtaget, är min känsla (förvånande nog är det svårt att mäta exakt), vilket gör att den kanske lämpar sig bättre till en vänsterhänt skytt. Med det sagt har jag skjutit något hundtal pilar med den som högerskytt med fina resultat. Givetvis fungerar den även till att skjuta prick, men då är den nog snäppet för tung för de flesta nybörjare.
De yttersta 25-ish centimeterna i vardera änden är stela och avsmalnade. Bågen kan därför sägas vara av Holmegårdsmodell efter gamla pilbågar man hittat i Holmegård, Danmark. Holmegårdsbågarna var också gjorda av alm, och de är några av de absolut äldsta pilbågar arkeologer någonsin har funnit. Av misstag gjorde jag ändarna för smala, så smala att de började böja istället för att vara stela, särskilt övre änden. Jag grillade därför ändarna hårt vilket fick de att styvna till tillräckligt. Resultatet blev att ändarna är extremt lätta, vilket betyder att bågen skjuter snabbt.
Jag glömde ta bilder av bågarna osträngade i det fina ljuset, så jag fick ta en blixtbild vid köksbänken istället. 50-pundsbågen till höger nedan. Båda bågarna har omkring en halv tum strängfölj direkt efter avsträngning, mätt från ryggsidan av handtaget. När de fått vila en stund har de nästintill ingen strängfölj alls. Complements of toasted bellies!
Skulle man vara intresserad av att köpa någon av dem är det bara att mejla mig på markusnystrom82@gmail.com. Priset ligger på 2500 kr vardera + frakt (ca 200 kr med bussgods). Inkluderat i priset är sträng och 3 pilar och, när det gäller 60-pundaren, även en enkel strängare.
tisdag 16 september 2014
Julhetsen börjar...
Jag har aldrig varit med om att någon som jag visat en pilbåge för inte har varit intresserad av att skjuta. Det är min bestämda uppfattning, baserad i erfarenhet, att nästintill alla tycker att pilbågar är kul. Man kanske inte riktigt skulle få för sig att köpa en, och kanske tror man att det är svårare än det är att skjuta. Men när man väl har en båge i handen och har provat några skott brukar det falla rätt på plats. Det känns naturligt, man "fattar" hur det går till, och det är en smått obeskrivlig liten glädje att se pilen susa och rusa mot måltavlan.
Jag gör gärna pilbågar på beställning, "custom made" som det så amerikanskt heter. Jag tycker att det är roligt att få uppdrag, att tänka ut de bästa lösningarna. Jag anpassar bågens design efter vad man har för önskemål, dragvikt och -längd, vad den ska användas till – och inte minst efter plånbok. Som ett grovt räkneexempel kan en fin långbåge på lättare dragvikt kosta runt 1500 kr, inklusive sträng och ett par pilar. Tyngre bågar – jaktbågar och "krigspilbågar" – kostar lite mer. Jag brukar ge ett års garanti. Har du möjlighet att plocka upp bågen i Uppsala, och jag därmed inte behöver skicka den med Bussgods, sjunker priset med ett par hundra kronor.
Om du skulle vilja ge bort en fin båge i julklapp är det bara att höra av dig till mig på markusnystrom82@gmail.com. Jag kan nästintill garantera att oavsett vem du ger den till kommer den vara uppskattad – och jag kan helt och hållet garantera att den är utan miljögifter!
torsdag 28 augusti 2014
Pilbågskurs i Skattungbyn
Så här en dryg månad efteråt är det hög tid att jag skriver något om den pilbågsmakarkurs som jag höll i i Skattungbyn.
Tidigare har jag lärt ut pilbågstillverkning i ytterst små doser, så den här tre dagar långa kursen är att betrakta som min första riktiga kurs, med allt vad det innebär. Så här i efterhand förstår jag inte riktigt hur det gick till – men det gick, till syvende och sist – riktigt bra.
Innan kursen fällde jag träd (björk) Anders marker utanför Almunge utanför Uppsala. Klöv, barkade och torkade. Sedan körde Anders in trät till min lägenhet i Uppsala. Joel och jag tog en sväng ut till en bonde i Hågaby som givit sitt tillstånd att fälla lite alm. Vi tog ner en ganska stor alm, slet hårt, och fick till slut trät hem till mig. Allt detta gjordes i god tid innan kursen så att trät skulle vara torrt i tid.
Tillsammans med Jörgen – deltagare på kursen och tillika lokal studiefrämjandet-dude – lyckades vi styra upp så att det inte skulle vara brist på verktyg på kursen. Markus, vän och kursdeltagare, styrde upp ställe där vi kunde vara. Syrran min lånade ut en bil och Birte körde, vars syster av ett sammanträffande var på besök och ville se lite av detta mystiska land i norr. Allt bara klaffade helt enkelt. Hur jag, utan bil eller körkort eller lokal anknytning, lyckades samla folk, verktyg, torrt trä och engagemang – och även en liten slant för besväret – i en loge på Flurgata i Skattungbyn är något av ett mysterium. Universums krafter och uppmuntrande vänner samverkade helt enkelt.
Vädret var strålande och hett med enstaka åskskurar. Tur då att F-L lånade ut sin skuggiga och dragiga loge till kursen – med bra tak.
Jag höll också ett föredrag och samtal om gruvindustrin och protesterna i Gállok i F-L:s vardagsrum första kvällen. Rummet var packat med folk och jag tror att jag, tillsammans med belästa lokalbor, sådde en tanke om att Siljan-området inte heller är skyddat från gruvindustrin.
Så drog kursen igång. Jag hade räknat med tre hela dagar. I själva verket blev det snarare tre och en halv, och dagarna var från 8-20 eller kanske nästan mer. De 6 deltagarna var enormt pepp och kunskapshungriga. Jag ville inte bara lära ut hur man gör pilbåge, utan också varför man gör på vissa sätt. Jag ville förklara hur trä växer, om fibrer, strängfölj, kompression och drag, om effektivitet och historia. Inte bara måtta och hugga. Det blev därför en del teoripass till att börja med, innan det praktiska drog igång.
Raspandet, huggandet och sandpapprandet, dammet, solen och korsdraget. Jag försökte hinna med att jobba på en egen båge under tiden men det gick knappt då deltagarna hela tiden hade frågor och funderingar. Och på något sätt fortgick arbetet väl.
En krasch hade vi. Markus, som arbetade rasande snabbt, överdrog sin båge (bilden ovan) som gick av. Det var egentligen mitt fel då jag instruerade honom att dra till kinden. Markus hade tyvärr ett väldigt långt drag. Det fick mig att inse att "apfaktorn" ju spelar stor roll i pilbågsbygge, alltså relationen mellan hur lång man är och hur långt det är mellan fingerspetsarna och man sträcker ut armarna åt sidorna. Markus och jag är lika långa, men hans armar är en decimeter längre än mina (han har en apfaktor på +8, jag på -2).
Markus gav dock inte upp utan slängde sin på nästa ämne och lyckades till slut producera en schyst långbåge på runt 30 pund.
J lyckades slutföra en fin flatbåge med egenpåhittade "stabilisatorer" (hajfensliknande klumpar med extra trä mot ändarna). En riktigt fin tiller dessutom!
E valde att ta sig an det kanske knöligaste ämnet jag hade med mig – ett krokigt almämne. Alm är mycket hårdare att jobba med än björk och tar därför längre tid. Ämnets krokighet gjorde det också svårare. Hon hade klart med tilleringen under kursens gång, men hade handtaget och finliret kvar i hemläxa. Men å andra sidan kommer hon till slut få en riktigt fin, karaktärsrik och mycket hållbar båge!
S tog sig an ett lite spiralat men fint almämne från ett litet träd. Resultatet bliv kursen kanske hårdaste båge med en dragvikt runt 45 pund till 26 tum. Straight forward, skitsnygg långbåge.
Jörgen blev kanske inte helt klar med sin båge men var å andra sidan helt nöjd med att få fortsätta pilla och fila hemma, på egen hand. Han och Markus har sedan dess hört av sig och pratar om att de ska fortsätta pilbågsbygget i Skattungbyn. Kul!
Summa summarum. Kursen var lärorik både för lärare och deltagare. Ett väldigt bra förslag som deltagarna kom med på slutet var att jag kunde dela ut ett häfte med en del av teorimaterialet. Det är annars svårt att komma ihåg allt.
För min egen del är det väl två saker jag lärde mig. Det ena var att det tar längre tid än man tror. 3,5 dagar var tajt. Kanske är en pilbågskurs mer lämplig att vara i typ formen av "en kväll i veckan" över loppet av ett par månader eller så. Det andra jag lärde mig är att jag nog borde ta mer betalt. 500 kr per deltagare gav inte mycket, inte med allt förberedelsearbete och planering. Timlönen är med största sannolikhet en bra bit under 50 kr i timmen.
Men, all in all var det en väldigt lyckad kurs med god stämning. Ett roligt lärotillfälle!
tisdag 15 juli 2014
Lim, the no bullshit way
Lim, riktigt starkt lim, köper man vanligtvis i små tuber eller burkar, med varningstexter på baksidan och barnsäkra korkar. De luktar så starkt att man nästan ser dubbelt och man måste ha handskar om man ska arbeta mycket med dem. Vad de består av, vad de är gjorda av, har jag ingen aning om. Var de är tillverkade likaså.
Samtidigt har folk gjort starka limmer i alla tider, och det utan giftiga kemikalier. Lim till pilar till exempel, till att limma fjädrar och spetsar, är med stor sannolikhet en äldre kunskap än kunskapen om hur man gör pilbågar (som är någonstans mellan 10 och 15 000 år gammal). Spjutkastare, så kallade atlatl, är mycket äldre än pilbågar och kräver spjut med fjädrar. Bekräftat med grottmålningar och allt.
Så hur gjorde man då? Jag tänkte berätta hur jag gör lim av senor. Det är efter läsning, googling och - som vanligt – flertalet mer eller mindre lyckade egna försök. Jag har nu ett "recept" som resulterar i ett riktigt starkt lim. Det är helt ofarligt att få på händerna, man kan antagligen äta det om man måste, det luktar svagt, och det är så miljövänligt att man kan hälla ut det i komposten om man vill bli av med det. Nackdelarna, å andra sidan, är att det måste vara ca 30-55°C för att vara flytande (varmare än så förstörs det), och att det inte är vattentåligt. Det kan också vara fallet att det "ruttnar" över tid, att det inte har lika lång livslängd som moderna limmer. Det fungerar antagligen mycket dåligt för att limma plast eller liknande, men är så starkt när man limmar trä att det är trät som vanligtvis ger vika snarare än limmet.
Så här gör jag.
Jag tar torkade hälsenor från nöt, men man kan säkert använde senor från vilket djur som helst. Jag hamrar på senan tills fibrerna börjar dela på sig. Jag sliter sentrådarna till mindre och mindre beståndsdelar tills de är smalare än rå spagetti. När jag samlat en trave rullar jag ihop det till en liten boll för att packa det tajt.
När jag samlat ihop tillräckligt med senor för en sats (1-2 hälsenor) lägger jag det i en kastrull och häller på vatten precis så att det täcker.
Jag kokar upp blandningen försiktigt. Jag låter det sedan sjuda med lock under 4-8 timmar. Ju längre det kokar, desto mer lim får man ut ur senorna. Efter en 7-8 timmar brukar det mesta vara utkokat, dock. Titta till det då och då så att inte vattnet kokar bort helt. Tillsätt en skvätt vatten efter behov. Jag rör om då och då, men det tror jag inte man behöver.
Efteråt har senorna krympt och kvar är en vitaktig, halvtransparent vätska.
Sedan häller jag av vätskan i en djup tallrik, separerar resterna av senorna från vätskan. Man kan göra det här med ett siltyg av något slag, men jag låter senorna sjunka och häller sedan av vätskan. Det är mindre strul, och det gör inte så värst mycket om små senbitar följer med.
Jag ställer in tallriken i kylskåpet och låter det svalna. Då stelnar limmet till en styv gelé.
Jag skär upp gelen i kuber och lägger i en burk som åker in i frysen.
När jag behöver lim bryter jag loss några frysta kuber och lägger i en burk som jag ställer i en störra burk med varmt vatten. När det tinar och blir varmt blir det en vätska som är trögflytande som lönnsirap eller så.
Och that's that. Svårare än så är det inte. Man kan göra lim på liknande sätt av ogarvat skinn (hudlim) eller fiskskinn, och även benmjöl, även om jag aldrig har provat det. Hudlim är ungefär lika starkt, vad jag kan förstå, men det stelnar till gelé snabbare än senlim vilket kan vara irriterande om man behöver lite tid på sig. Senorna har jag fått tag på genom att ringa ett lokalt, ekologiskt slakteri och bett om att få lite av deras "skräp". Lätt fixat och fraktat till min lokala mataffär mot att jag köpte en påse fikabröd.
Samtidigt har folk gjort starka limmer i alla tider, och det utan giftiga kemikalier. Lim till pilar till exempel, till att limma fjädrar och spetsar, är med stor sannolikhet en äldre kunskap än kunskapen om hur man gör pilbågar (som är någonstans mellan 10 och 15 000 år gammal). Spjutkastare, så kallade atlatl, är mycket äldre än pilbågar och kräver spjut med fjädrar. Bekräftat med grottmålningar och allt.
Så hur gjorde man då? Jag tänkte berätta hur jag gör lim av senor. Det är efter läsning, googling och - som vanligt – flertalet mer eller mindre lyckade egna försök. Jag har nu ett "recept" som resulterar i ett riktigt starkt lim. Det är helt ofarligt att få på händerna, man kan antagligen äta det om man måste, det luktar svagt, och det är så miljövänligt att man kan hälla ut det i komposten om man vill bli av med det. Nackdelarna, å andra sidan, är att det måste vara ca 30-55°C för att vara flytande (varmare än så förstörs det), och att det inte är vattentåligt. Det kan också vara fallet att det "ruttnar" över tid, att det inte har lika lång livslängd som moderna limmer. Det fungerar antagligen mycket dåligt för att limma plast eller liknande, men är så starkt när man limmar trä att det är trät som vanligtvis ger vika snarare än limmet.
Så här gör jag.
Jag tar torkade hälsenor från nöt, men man kan säkert använde senor från vilket djur som helst. Jag hamrar på senan tills fibrerna börjar dela på sig. Jag sliter sentrådarna till mindre och mindre beståndsdelar tills de är smalare än rå spagetti. När jag samlat en trave rullar jag ihop det till en liten boll för att packa det tajt.
När jag samlat ihop tillräckligt med senor för en sats (1-2 hälsenor) lägger jag det i en kastrull och häller på vatten precis så att det täcker.
Jag kokar upp blandningen försiktigt. Jag låter det sedan sjuda med lock under 4-8 timmar. Ju längre det kokar, desto mer lim får man ut ur senorna. Efter en 7-8 timmar brukar det mesta vara utkokat, dock. Titta till det då och då så att inte vattnet kokar bort helt. Tillsätt en skvätt vatten efter behov. Jag rör om då och då, men det tror jag inte man behöver.
Efteråt har senorna krympt och kvar är en vitaktig, halvtransparent vätska.
Sedan häller jag av vätskan i en djup tallrik, separerar resterna av senorna från vätskan. Man kan göra det här med ett siltyg av något slag, men jag låter senorna sjunka och häller sedan av vätskan. Det är mindre strul, och det gör inte så värst mycket om små senbitar följer med.
Jag ställer in tallriken i kylskåpet och låter det svalna. Då stelnar limmet till en styv gelé.
Jag skär upp gelen i kuber och lägger i en burk som åker in i frysen.
När jag behöver lim bryter jag loss några frysta kuber och lägger i en burk som jag ställer i en störra burk med varmt vatten. När det tinar och blir varmt blir det en vätska som är trögflytande som lönnsirap eller så.
Och that's that. Svårare än så är det inte. Man kan göra lim på liknande sätt av ogarvat skinn (hudlim) eller fiskskinn, och även benmjöl, även om jag aldrig har provat det. Hudlim är ungefär lika starkt, vad jag kan förstå, men det stelnar till gelé snabbare än senlim vilket kan vara irriterande om man behöver lite tid på sig. Senorna har jag fått tag på genom att ringa ett lokalt, ekologiskt slakteri och bett om att få lite av deras "skräp". Lätt fixat och fraktat till min lokala mataffär mot att jag köpte en påse fikabröd.
söndag 15 juni 2014
Pilbågskurser i sommar – välkomna!
I sommar kommer jag hålla i två pilbågsmakarkurser. En i Skattungbyn utanför Orsa i Dalarna, och en i Jokkmokk. I Skattungbyn hålls kursen den 23-25 juli, och i Jokkmokk kommer kursen gå av stapeln någon gång i första halvan av augusti.
Det här kommer bli väldigt spännande för mig! Jag har aldrig tidigare hållit organiserade kurser på det här sättet förut, och utmaningarna är många och behovet av planering stort. Exempel på problem som jag ställs inför är vilken lokal vi ska vara i, hur vi får verktyg till deltagarna, hur får jag fram tillräckligt många och fina ämnen för att nybörjare ska kunna göra bra bågar (jag har inte bil och körkort och bor ju i Uppsala). Men det ser ut att kunna lösas. I Skattungbyn kommer vi vara utomhus med presenningar som regnskydd om vädret blir surt, och i Jokkmokk kan det hända att vi kommer kunna vara inomhus på en väl utrustad lokal. Ämnen har jag redan varit till Jokkmokk och tagit och trät ligger på tork hos min vän Tor. Till Skattungbyn kommer jag få skjuts av min flickvän med bakluckan full med uppsalavuxen björk och alm. Här är en bild på ämnen som nu ligger på tork hemma.
En annan mer delikat planeringsfråga är hur lång tid kursen ska ta. Jag kan sno ihop en bra båge från ämne till oljad båge på omkring fem timmar om jag måste. Men en nybörjare behöver mer tid. Särskilt som mitt syfte inte bara är att trist förklara hur man gör utan också varför. Jag tänkte förklara teorier om design, om träval, om torkning och skörd av ämnen, om användningsområden, om historia, etcetera.
Hursomhelst har jag landat i att jag tror att tre 8-timmardagar är lagom för att lyckas få en båge klar. Antagligen också sträng och några pilar. Hinns inte pilar och sträng med kommer jag själv stå för det. Det är ju inte så roligt om man som deltagare kommer ifrån kursen med bara en båge men ingen sträng eller pil.
Preliminärt schema för kursen i Skattungbyn ser ut som följer:
dag 1, fm: teori och träd, historia, testskjuta lite olika bågar.
dag 1, em: ev barka av, rita mitt-/fiberlinje, grovhugga front-side view
dag 2, fm: gör klart front-side view, börja grovhugga buken.
dag 2, em: golvtillering, göra nockar, stränga bågen och börja tilleringen
dag 3, fm: fortsätta tilleringen, sandpappra, och finish
dag 3, em, pilar, sträng.
Är du intresserad av att delta i någon av kurserna, hör av dig till mig! Priset för Skattungekursen är 500 kr för tre dagar (boende och mat ingår ej, och en del verktyg får man stå för själv). Jag har egentligen inte så stor koll, men jag gissar att det är snorbilligt. Kravet jag har är det blir minst 8 deltagare. Annars är det helt enkelt inte värt det för mig. Maxantalet deltagare är 13 och hittills har fyra personer anmält sitt intresse. Om det finns problem med att hitta boende kan jag hjälpa till med det.
Priset för Jokkmokkskursen är ännu inte spikat. Jag återkommer med mer information här på sidan när jag kan.
Har du frågor eller funderingar, hör av dig till mig: markusnystrom82[at]gmail.com.
Man kan anmäla sitt intresse antingen genom att mejla mig (båda kurserna) eller genom att skriva ett inlägg på facebookeventet (Skattungekursen): https://www.facebook.com/events/1483256891905226/
Jag hoppas vi ses!
Det här kommer bli väldigt spännande för mig! Jag har aldrig tidigare hållit organiserade kurser på det här sättet förut, och utmaningarna är många och behovet av planering stort. Exempel på problem som jag ställs inför är vilken lokal vi ska vara i, hur vi får verktyg till deltagarna, hur får jag fram tillräckligt många och fina ämnen för att nybörjare ska kunna göra bra bågar (jag har inte bil och körkort och bor ju i Uppsala). Men det ser ut att kunna lösas. I Skattungbyn kommer vi vara utomhus med presenningar som regnskydd om vädret blir surt, och i Jokkmokk kan det hända att vi kommer kunna vara inomhus på en väl utrustad lokal. Ämnen har jag redan varit till Jokkmokk och tagit och trät ligger på tork hos min vän Tor. Till Skattungbyn kommer jag få skjuts av min flickvän med bakluckan full med uppsalavuxen björk och alm. Här är en bild på ämnen som nu ligger på tork hemma.
En annan mer delikat planeringsfråga är hur lång tid kursen ska ta. Jag kan sno ihop en bra båge från ämne till oljad båge på omkring fem timmar om jag måste. Men en nybörjare behöver mer tid. Särskilt som mitt syfte inte bara är att trist förklara hur man gör utan också varför. Jag tänkte förklara teorier om design, om träval, om torkning och skörd av ämnen, om användningsområden, om historia, etcetera.
Hursomhelst har jag landat i att jag tror att tre 8-timmardagar är lagom för att lyckas få en båge klar. Antagligen också sträng och några pilar. Hinns inte pilar och sträng med kommer jag själv stå för det. Det är ju inte så roligt om man som deltagare kommer ifrån kursen med bara en båge men ingen sträng eller pil.
Preliminärt schema för kursen i Skattungbyn ser ut som följer:
dag 1, fm: teori och träd, historia, testskjuta lite olika bågar.
dag 1, em: ev barka av, rita mitt-/fiberlinje, grovhugga front-side view
dag 2, fm: gör klart front-side view, börja grovhugga buken.
dag 2, em: golvtillering, göra nockar, stränga bågen och börja tilleringen
dag 3, fm: fortsätta tilleringen, sandpappra, och finish
dag 3, em, pilar, sträng.
Är du intresserad av att delta i någon av kurserna, hör av dig till mig! Priset för Skattungekursen är 500 kr för tre dagar (boende och mat ingår ej, och en del verktyg får man stå för själv). Jag har egentligen inte så stor koll, men jag gissar att det är snorbilligt. Kravet jag har är det blir minst 8 deltagare. Annars är det helt enkelt inte värt det för mig. Maxantalet deltagare är 13 och hittills har fyra personer anmält sitt intresse. Om det finns problem med att hitta boende kan jag hjälpa till med det.
Priset för Jokkmokkskursen är ännu inte spikat. Jag återkommer med mer information här på sidan när jag kan.
Har du frågor eller funderingar, hör av dig till mig: markusnystrom82[at]gmail.com.
Man kan anmäla sitt intresse antingen genom att mejla mig (båda kurserna) eller genom att skriva ett inlägg på facebookeventet (Skattungekursen): https://www.facebook.com/events/1483256891905226/
Jag hoppas vi ses!
onsdag 28 maj 2014
Senbackad enbåge
I måndags var det äntligen dags. Min vän Therese skulle få sin födelsedagspresent, en present som jag ägnat otaliga timmar åt att tillverka utspridda över 3-4 månader.
Det är min första riktiga senbackade pilbåge. Det betyder att utsidan av bågen består av ett lager med limmade sentrådar, vilket är oerhört starkt i drag. Trät är ene, vilket i sin tur är starkt i kompression. En fin kombo. Det var också min första riktiga kortbåge, vilket i den amerikanska kontexten oftast betyder att den är kortare än 54 tum.
Mitt arbete började med att jag hittade en stock i min lillasysters vedförråd. Husets tidigare ägare hade tagit ner och lagt på tork, av någon anledning. Kan mycket väl ha varit för pilbågstillverkning. Ämnet var kruttorrt, trots att det var en obarkad stock på 15 cm diameter, och fibrerna var spikraka, vilket är ovanligt när det gäller en.
När jag barkade ämnet upptäckte jag att insekter angripit splintveden. Det var fullt med hål och gångar. Jag fick därför jobba ner ämnet till kärnveden. Därefter gjorde jag en helt vanlig pilbåge, rak och utan tricks, med kärnvedens yttre årsring som rygg/utsida. Därefter ångböjde jag ändarna i deflex, alltså mot strängen.
Jag lämnade bågen i verkstaden, spenderade en eftermiddag med att banka och slita senor till tråd. Av spillet kokade jag en stor laddning lim. Därefter strängade jag bågen, och med de deflexa ändarna hamnade stränghöjden på kanske 20-25 cm. Jag tog därefter och limmade senorna på insidan av bågen och lät det hela torka i en månad med strängen på.
När jag tog av strängen hade senorna torkat ihop så pass mycket (de töjer sig när de är blöta från limmet, och krymper när de torkar igen) att bågen fortsatte vara så pass böjd som den hade varit med strängen på. Resten av arbetet var att vända bågen bakochfram: De deflexa ändarna blev nu, alltså, reflexa/rekurver, och det som tidigare hade varit buken/insidan blev nu bågen rygg.
Jag tillerade bågen till att dra omkring 30 pund till 26 tum. Den är omkring 135 cm från nock till nock (om jag minns rätt) och lämpar sig då som pilbåge att användas från hästrygg, vilket var vad Therese alltid sagt till mig när jag hintat om att jag kunde tänka mig göra en båge till henne. Tack var att bågen, efter tillering, bibehåller omkring 10-12 cm negativ set (nockarna vilar 10-12 cm framför handtaget när bågen är osträngad) skvätter den här bågen iväg pilar förvånansvärt fort. Längdskotten hamnar kring 120-130 meter. Och trots det lite breda handtaget är bågen förvånansvärt träffsäker.
Sist men inte minst gjorde jag några "reggaepilar", virade handtaget med hemflätad tråd av almbast, och tätade bågen med linolja och bivax.
Det finns inget bättre än att ge en riktigt fin båge till en god vän!
Trots sin litenhet var det den mest avancerade bågen jag hittills tagit mig an. Och jag lärde mig mycket. Nästa gång kommer gå betydligt snabbare – och mer självsäkert.
Det är min första riktiga senbackade pilbåge. Det betyder att utsidan av bågen består av ett lager med limmade sentrådar, vilket är oerhört starkt i drag. Trät är ene, vilket i sin tur är starkt i kompression. En fin kombo. Det var också min första riktiga kortbåge, vilket i den amerikanska kontexten oftast betyder att den är kortare än 54 tum.
Mitt arbete började med att jag hittade en stock i min lillasysters vedförråd. Husets tidigare ägare hade tagit ner och lagt på tork, av någon anledning. Kan mycket väl ha varit för pilbågstillverkning. Ämnet var kruttorrt, trots att det var en obarkad stock på 15 cm diameter, och fibrerna var spikraka, vilket är ovanligt när det gäller en.
När jag barkade ämnet upptäckte jag att insekter angripit splintveden. Det var fullt med hål och gångar. Jag fick därför jobba ner ämnet till kärnveden. Därefter gjorde jag en helt vanlig pilbåge, rak och utan tricks, med kärnvedens yttre årsring som rygg/utsida. Därefter ångböjde jag ändarna i deflex, alltså mot strängen.
Jag lämnade bågen i verkstaden, spenderade en eftermiddag med att banka och slita senor till tråd. Av spillet kokade jag en stor laddning lim. Därefter strängade jag bågen, och med de deflexa ändarna hamnade stränghöjden på kanske 20-25 cm. Jag tog därefter och limmade senorna på insidan av bågen och lät det hela torka i en månad med strängen på.
När jag tog av strängen hade senorna torkat ihop så pass mycket (de töjer sig när de är blöta från limmet, och krymper när de torkar igen) att bågen fortsatte vara så pass böjd som den hade varit med strängen på. Resten av arbetet var att vända bågen bakochfram: De deflexa ändarna blev nu, alltså, reflexa/rekurver, och det som tidigare hade varit buken/insidan blev nu bågen rygg.
Jag tillerade bågen till att dra omkring 30 pund till 26 tum. Den är omkring 135 cm från nock till nock (om jag minns rätt) och lämpar sig då som pilbåge att användas från hästrygg, vilket var vad Therese alltid sagt till mig när jag hintat om att jag kunde tänka mig göra en båge till henne. Tack var att bågen, efter tillering, bibehåller omkring 10-12 cm negativ set (nockarna vilar 10-12 cm framför handtaget när bågen är osträngad) skvätter den här bågen iväg pilar förvånansvärt fort. Längdskotten hamnar kring 120-130 meter. Och trots det lite breda handtaget är bågen förvånansvärt träffsäker.
Sist men inte minst gjorde jag några "reggaepilar", virade handtaget med hemflätad tråd av almbast, och tätade bågen med linolja och bivax.
Det finns inget bättre än att ge en riktigt fin båge till en god vän!
 |
| Senor på utsidan av bågen. Handtag av jutetråd och almbast. |
 |
 |
| Bågen direkt efter att den strängats av. Omkring någon dryg decimeter negativ set. |
 |
| Glatt födelsedagsbarn! |
 |
Trots sin litenhet var det den mest avancerade bågen jag hittills tagit mig an. Och jag lärde mig mycket. Nästa gång kommer gå betydligt snabbare – och mer självsäkert.
måndag 26 maj 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)