Böja trä – old school

Ibland i bågbygge är man tvungen att ånga eller med torr värme värma trät och böja det rätt. Det kan handla om att strängen råkar komma lite vid sidan av mitten bakom handtaget, eller att man vill rekurvera (böja) ändarna. För ett tag sedan provade jag en stenåldersteknik för ångning som jag läste nämnas i någon bok någonstans. Resultatet var oöverträffat! Tekniken fungerade bättre och kändes mycket mer kontrollerad än någon annan teknik som jag har provat. Jag kan varmt (no pun intended) rekommendera metoden för allt möjligt träböjningsarbete, t.ex. skidor, trummor, bågar, etcetera.

Gör så här:
Gör en eldstad, med åtmonstone knytnävsstora stenar i en ring med ca en halvmeter i diameter. Lägg sedan fler stenar innanför ringen så att det täcker marken helt. Alltså en rund ring med stenar, som ett golv för elden. Om stycket som ska böjas är långt, gör då stensättningen långsmal. Gör sedan en ordentlig eld ovanpå stenarna, gärna med björk eller vide som lämnar het glöd efter sig.
Samla tjock mossa, två "remsor", som är ca halvmetern långa och 2-3 dm breda (längre, givetvis, om stycket som ska böjas är längre än en halvmeter). Ju blötare mossan är desto bättre. Är det torrt i markerna, blöt då mossan i vatten.
Efter någon halvtimme är stenarna heta (större stenar tar längre tid). Låt elden brinna ut till glöd och borsta bort askan/glöden en aning så att stenarna är exponerade. Lägg sedan en remsa blöt mossa ovanpå stenarna (det ska fräsa!). Trät man vill böja lägger man ovanpå mossan. Därefter lägger man den andra remsan mossa ovanpå trät och tar några stenar från ytterkanterna av ringen och lägger ovanpå mossan.

Nu är alltså trät sandwichat mellan två läger blöt mossa och med heta stenar både ovanför och under. Stenarna sprider sin värme och förångar vattnet i mossan. Het ånga och värme från stenarna går rakt in i trät. Efter någon kvart eller så slutar det i regel att ånga så mycket att ångan syns. Det är fortfarande väldigt varmt och fuktigt, så om man ska böja tjockt trä kan det gott ligga en stund till. Men för pilbågar verkar det räcka att vänta tills ångan inte syns längre, give or take.

Vad jag gjorde härnäst var att ta ut bågen ur högen med mossa och stenar, klämma in den mellan två träd som stod nära varandra, och böja till den. Trät var förvånansvärt mjukt och lätt att böja! Så mjukt faktiskt att jag tog i för mycket och trät blev böjt för långt åt andra hållet. Jag fick då göra om hela grejen för att böja tillbaka det igen.

Att se upp med:
1. När man borstar bort askan för att exponera stenarna, se då till att inte glödande kol hamnar bredvid som inte täcks av mossan och som kan bränna trät. Då finns risk att man kolar trät.
2. Det kan vara lite av ett balansbygge att få stenar, trä och mossa att stå stadigt. Därför kan det vara bra att ha en stor sten att liksom luta hela bygget mot, eller en redig vedklabbe.
3. Bränn dig inte.
4. Respektera eldningsförbud.

Fördelar:
Miljövänligt, inga maskiner behövs. Man kan koka kaffe samtidigt. Tyst och lugnt. Luktar gott. Är antagligen en teknik som människor världen över har använt i tusentals år, vilket inger en känsla som inte riktigt infinner sig när man blåser på med en varmluftspistolen från Clas Olsson...

Nackdelar:
Är lite meckigt kanske. Tar snäppet längre tid än andra metoder. Kanske inget man gör i stan.

Tjärad dragvedsalm - Gálloks vapen 2

Ämnet av vilket jag gjorde den förra bågen, "Gálloks vapen", hade en tvilling, alltså andra halvan av samma träd. Den halvan var dragved, d.v.s. ovansidan av trädstammen som hade växt lutande. När träd växer lutande måste veden kompensera, "bygga muskler", för att klara av påfrestningen och inte falla. Det gör träd genom att anlägga dragved på ovansidan (typ lövträd gör detta) eller tjurved/kompressionsved på undersidan (typ barrträd gör detta).

Så den här biten var alltså dragved, och jag hade huggit den ganska tunn innan jag la den på tork. Det som händer då är att spänningen i dragveden finns kvar när veden torkar och ämnet blir ordentligt böjt i reflex, alltså "framåt", bort från strängen. Ämnet var rakt när jag la det på tork och böjt när det var torrt, riktigt böjt. När ändarna var i golvet var mitten/handtaget nästan 20 cm ovanför golvet.

Och eftersom en båge i regel skjuter snabbare ju mer böjd åt "fel" håll den är (bort från strängen) när den är osträngad var det här ett mycket intressant ämne att arbeta med. Svårt och intressant. Dessutom lite vint och knasigt i största allmänhet. Dessutom gjorde jag också den här bågen på plats i Gállok, utan arbetsbänk, tillerträd eller spegel.

Jag valde att göra en båge som böjde i handtaget för att få ut så mycket som möjligt av ämnet.

Här kan man se resterna av reflexen. Bågens både ben är böjda framåt och stringfollow är alltså minus ungefär 2 tum. Det mesta av reflexen har alltså tagits ut men än finns lite kvar, vilket gör att bågen, trots sina "blyga" ca 50 pund till 26 tum, skjuter in i helsike snabbt. Ser fram emot att få prova några långskott framöver.

För att minimera stringfollow och behålla så mycket av reflexen som möjligt kolade jag buken av bågen ett par gånger under tiden jag arbetade med den. Bränner man buken (brun, inte svart) blir cellerna stelare och kan stå emot mer kompression. Dessutom tvingar man ut fukt ur trät, vilket minskar stringfollow. Nackdelen är att det ökar påfrestningen på ryggen av bågen. Och när fukt försvinner blir veden sprödare. Så det var lite en chansning, som fungerade. Alm är ju ett mycket dragstarkt trä i sig, och dragved är att ta den kvaliteten på turbo.

  va 3,5 cm vid handtaget, kanske 4,5 cm mitt på benen, till 1 cm ändar.

Bågen ser rätt skev ut på den här bilden på ett sätt som den absolut inte gör i en spegel. Den är en aning stel på högerbenet nära handtaget, men inte så till den grad som syns på bilden. Bilden är tagen lite snett, med vidvinkel, och vedträt sitter snett på strängen – och hela klabbet lutar. Om man tittar bara på själva bågen och inte på strängen, räcket eller vedklabben ser det bättre ut. Karaktärsrika bågar ser sällan helt rätt ut.

Finnish är av egengjord björknäventjära, björnfett och linolja. Det sistnämnda eftersom bågen aldrig tycktes bli helt oklibbig. Nu klibbar den inte, men den doftar fortfarande gott och har en vacker gyllenbrun yta.