lördag 12 oktober 2013

Robin Hood i vardagsrummet

Behöver jag säga något mer?




Det hade ju förstås, under omständigheterna, länt heder åt skytten om han ärligt hade kunnat säga att det var med flit.

tisdag 1 oktober 2013

Tjärad jaktpilbåge

Jag gav mig själv uppgiften att göra en riktigt bra jaktpilbåge. Pilbågsjakt är förbjudet i Sverige men är tillåtet i många andra länder, till exempel Finland och Danmark (åtminstone för småvilt upp till Rådjur). I Finland är minimigränsen för pilbågsjakt 50 punds dragvikt, i många amerikanske delstater 40 pund.

En båge för jakt ställer vissa nya krav. Dels ska bågen vara relativt kamouflerad. Dels ska den gärna vara ganska kort så att den är lättare att ha att göra med i skogen. Dels ska den vara kraftig nog att fälla djuret man jagar. Och dels ska den vara så tyst som möjligt.

Slutresultatet blev en 60 punds till 27 tum flatbåge av pyramiddesign. Pyramiddesign betyder att benen smalnar av jämt från handtaget ut till spetsen. Trät är alm, som verkar ha blivit något slags favorit. Den är ca 165 cm lång. Den är tjärad med björknävertjära, oljad och vaxad. Skjuter stenhårt, igenom min piltavla av masonit och tidningar. Buken är bränd, kolad, för att klara kompressionen bättre, och stringfollow är bara någon enstaka centimeter.

Det tunna lagret tjära lyfter verkligen fram årsringar
och kvistar.


En pyramidbåge ska helst ha en tiller ("böj") som är jämn från handtag till ände. Notera kvistarna nära handtaget på det nedre benet (höger). En svag, svag antydan till hinge (att den böjer för mycket) någon decimeter från handtaget på det övre benet (vänster), men det är så lite att det är någon fara.



Som jag har förstått det är de flesta av skogen djur färgblinda. Det viktigaste i kamouflage är därför oregelbundenhet. Fint då att lämna lite innerbark kvar på utsidan och slänga på lite tjära. (På min dator är färgåtergivningen lite rödare än vad bågen är i verkligheten).




En annan sak som är viktig i jakt är givetvis precision. Och precision inom pilbågsskytte handlar väldigt mycket om att skjuta på precis samma sätt varje gång: hålla i bågen exakt på samma ställe, sätta pilen på strängen på samma ställe, dra lika långt, skjuta samma pilar, etcetera. Det är då man kan arbeta upp vanan. To that end gjorde jag en liten modifikation på handtaget, där en liten grop gör att man håller handtaget exakt likadant varje gång. Lindningen är förresten av jutetråd, som hjälper till att dämpa alla ljud som pilen gör mot bågen.



Nu ska jag göra pilar till bågen. Jag ska också prova att göra en ljuddämpad sträng – en sträng med tofsar av päls nära nockarna, som gör, så vitt jag kan förstå, att strängen låter "thump" istället för "pang". Får se hur det går.

Vad tror ni  – går den att jaga med?