Tidigare har jag lärt ut pilbågstillverkning i ytterst små doser, så den här tre dagar långa kursen är att betrakta som min första riktiga kurs, med allt vad det innebär. Så här i efterhand förstår jag inte riktigt hur det gick till – men det gick, till syvende och sist – riktigt bra.
Innan kursen fällde jag träd (björk) Anders marker utanför Almunge utanför Uppsala. Klöv, barkade och torkade. Sedan körde Anders in trät till min lägenhet i Uppsala. Joel och jag tog en sväng ut till en bonde i Hågaby som givit sitt tillstånd att fälla lite alm. Vi tog ner en ganska stor alm, slet hårt, och fick till slut trät hem till mig. Allt detta gjordes i god tid innan kursen så att trät skulle vara torrt i tid.
Tillsammans med Jörgen – deltagare på kursen och tillika lokal studiefrämjandet-dude – lyckades vi styra upp så att det inte skulle vara brist på verktyg på kursen. Markus, vän och kursdeltagare, styrde upp ställe där vi kunde vara. Syrran min lånade ut en bil och Birte körde, vars syster av ett sammanträffande var på besök och ville se lite av detta mystiska land i norr. Allt bara klaffade helt enkelt. Hur jag, utan bil eller körkort eller lokal anknytning, lyckades samla folk, verktyg, torrt trä och engagemang – och även en liten slant för besväret – i en loge på Flurgata i Skattungbyn är något av ett mysterium. Universums krafter och uppmuntrande vänner samverkade helt enkelt.
Vädret var strålande och hett med enstaka åskskurar. Tur då att F-L lånade ut sin skuggiga och dragiga loge till kursen – med bra tak.
Jag höll också ett föredrag och samtal om gruvindustrin och protesterna i Gállok i F-L:s vardagsrum första kvällen. Rummet var packat med folk och jag tror att jag, tillsammans med belästa lokalbor, sådde en tanke om att Siljan-området inte heller är skyddat från gruvindustrin.
Så drog kursen igång. Jag hade räknat med tre hela dagar. I själva verket blev det snarare tre och en halv, och dagarna var från 8-20 eller kanske nästan mer. De 6 deltagarna var enormt pepp och kunskapshungriga. Jag ville inte bara lära ut hur man gör pilbåge, utan också varför man gör på vissa sätt. Jag ville förklara hur trä växer, om fibrer, strängfölj, kompression och drag, om effektivitet och historia. Inte bara måtta och hugga. Det blev därför en del teoripass till att börja med, innan det praktiska drog igång.
Raspandet, huggandet och sandpapprandet, dammet, solen och korsdraget. Jag försökte hinna med att jobba på en egen båge under tiden men det gick knappt då deltagarna hela tiden hade frågor och funderingar. Och på något sätt fortgick arbetet väl.
En krasch hade vi. Markus, som arbetade rasande snabbt, överdrog sin båge (bilden ovan) som gick av. Det var egentligen mitt fel då jag instruerade honom att dra till kinden. Markus hade tyvärr ett väldigt långt drag. Det fick mig att inse att "apfaktorn" ju spelar stor roll i pilbågsbygge, alltså relationen mellan hur lång man är och hur långt det är mellan fingerspetsarna och man sträcker ut armarna åt sidorna. Markus och jag är lika långa, men hans armar är en decimeter längre än mina (han har en apfaktor på +8, jag på -2).
Markus gav dock inte upp utan slängde sin på nästa ämne och lyckades till slut producera en schyst långbåge på runt 30 pund.
J lyckades slutföra en fin flatbåge med egenpåhittade "stabilisatorer" (hajfensliknande klumpar med extra trä mot ändarna). En riktigt fin tiller dessutom!
E valde att ta sig an det kanske knöligaste ämnet jag hade med mig – ett krokigt almämne. Alm är mycket hårdare att jobba med än björk och tar därför längre tid. Ämnets krokighet gjorde det också svårare. Hon hade klart med tilleringen under kursens gång, men hade handtaget och finliret kvar i hemläxa. Men å andra sidan kommer hon till slut få en riktigt fin, karaktärsrik och mycket hållbar båge!
S tog sig an ett lite spiralat men fint almämne från ett litet träd. Resultatet bliv kursen kanske hårdaste båge med en dragvikt runt 45 pund till 26 tum. Straight forward, skitsnygg långbåge.
Jörgen blev kanske inte helt klar med sin båge men var å andra sidan helt nöjd med att få fortsätta pilla och fila hemma, på egen hand. Han och Markus har sedan dess hört av sig och pratar om att de ska fortsätta pilbågsbygget i Skattungbyn. Kul!
Summa summarum. Kursen var lärorik både för lärare och deltagare. Ett väldigt bra förslag som deltagarna kom med på slutet var att jag kunde dela ut ett häfte med en del av teorimaterialet. Det är annars svårt att komma ihåg allt.
För min egen del är det väl två saker jag lärde mig. Det ena var att det tar längre tid än man tror. 3,5 dagar var tajt. Kanske är en pilbågskurs mer lämplig att vara i typ formen av "en kväll i veckan" över loppet av ett par månader eller så. Det andra jag lärde mig är att jag nog borde ta mer betalt. 500 kr per deltagare gav inte mycket, inte med allt förberedelsearbete och planering. Timlönen är med största sannolikhet en bra bit under 50 kr i timmen.
Men, all in all var det en väldigt lyckad kurs med god stämning. Ett roligt lärotillfälle!
