fredag 12 juni 2015

En personlig favorit. Och en kritisk åskådare.

Många av bågarna jag gör hamnar i min egen samling. Där finns mina tidiga katastrofer till bågar blandat med stadiga klassiker och mer experimentella designer. Under våren tillkom en båge till samlingen som har kommit att bli en personlig favorit.

Den är gjord av ett litet ämne ene som knappt mätte 3 cm brett i smala änden. Den är lite knögglig och dan, full av kvistar, och krävde en del basning för att strängen att hamna rätt bakom handtaget.

Den är lätt att dra, kanske 40+ pund, till 27 tum. Och den skjuter inte ens så värst hårt för sin dragvikt, får jag känslan av. Men den skjuter rakt, riktigt rakt. Jag är egentligen inte en särskilt duktig skytt, och den här bågen får mig ofta att framstå som snäppet bättre än vad jag förtjänar.





Det är svårt att göra en båge av ene utan att den får en ordentlig dos karaktär och egenheter. Kvistarna syns i regel inte från utsidan utan dyker upp som fina små överraskningar när man jobbar med bågen. Den fina uppdelningen mellan kärnved och splintved påminner om idegran. Ene har också den egenheten,  liksom idegran, att bågarna blir ganska tjocka för sin dragvikt. Den här bågen är 30 mm bred som bredast men är ändå närmare 25 mm tjock som tjockast. Rundad buk gör bågen skön att hålla i.   



En fin bonus med engelska långbågar – som den här kan kallas – är att de är relativt lätta och snabba att göra. Dessutom är de ofta lite mer ekonomiska med trä än t.ex. flata bågar. De är alltså lite billigare för den som är intresserad av att köpa en båge.


Den ständigt kritiska blicken...


PS. Det finns fortfarande gott om platser på de två pilbågskurser som jag arrangerar i sommar: