Motståndets vapen

Jag tänker ibland på Robin Hood. Jag tänker på motstånd mot förtryck. Jag tänker på pilbågens roll som symbol – och, så klart, vapen – i kampen mot översittare och kolonisatörer.

Jag tror att en del av förklaringen till att historierna om Robin Hood uppkom när de gjorde hade att göra med pilbågen han sköt, den engelska långbågen. England var i krig typ jämt, och var utfattigt, men man hade en relativt nöjd inhemsk befolkning. Englands kungar gjorde då något som de angränsande länderna inte hade vågat: man satte skjutvapen, specifikt utformade för att skjuta ihjäl (franska!) adelsmän i rustning, i händerna på stora delar av bondebefolkningen. Det var ett snilledrag eftersom man fick billiga och effektiva soldater till krigen, i synnerhet med Frankrike. Men det kom också med en risk: risk för uppror, revolt, motstånd.

Pilbågen har den egenskapen att den är relativt enkel. Inte att det är lätt att göra en engelsk krigspilbåge, men man behöver inte en stor teknologisk apparat, som är fallet med svärd och rustningar – man behöver ingen gruvdrift och ingen smedja, som dessutom behöver bränsle. Det var därför som pilbågen var ekonomiskt attraktiv för Englands medeltida kungar. Men just fördelarna med bågen (från kungarnas perspektiv) gjorde också att pilbågen blev allmogens vapen. Ett demokratiskt vapen. Att pilbågen då blev tätt förknippad med berättelser om en man som gjorde motstånd mot en despotisk kung är inte särskilt förvånande. Och hade pilbågen inte varit så vanlig i det medeltida England hade myterna om Robin Hood aldrig uppkommit. Han är ett resultat av den engelska långbågens specifika, inbyggda politik (som George Orwell kallade det, läs ”You and the Atomic Bomb”). Dessutom resulterade de mänga pilbågarna i omfattande jakt, vilket ledde till att kungarna skapade parker i vilka bara kungen fick jaga – Sherwoodskogen till exempel.

Men Robin Hood är inte den enda berättelsen i vilken pilbågen har spelat en viktig roll i motståndet mot förtryckare. Jag såg nyligen Hunger Games-filmerna. Jag ska inte spoila för mycket av filmerna, men man kan lugnt säga att Catniss Everdeen är ett slags modern Robin Hood-gestalt, som med bågen i högsta hugg kämpar mot förtrycket. I Avatar kämpar de blå mot kolonisatörerna – med pilbåge, vilket kopplar direkt till de nordamerikanska urinvånarnas kamp mot europeiska kolonisatörer. Den korta pilbågen, skjuten från hästrygg, var det vapen som höll kolonisatörerna stången i närmare 300 år på den amerikanska prärien – egentligen ända tills Colt introducerade revolvern i mitten av 1800-talet. Och ända in i modern tid har många nordamerikanska urfolk behållt kunskapen om pilbågarna bland annat då kolonisatörernas lagstiftningar förbjöd dem från att jaga på deras traditionella marker – pilbågen är tyst och man kunde jaga utan att smårasistiska skogvaktare märkte något. Pilbågen är också, lite ovanligt nog, i många traditioner ett vapen som används flitigt av både män och kvinnor, även i mycket ”strikta” traditioner som det Viktorianska England och det traditionella Japan.

Jag tror att pilbågen har en specifik politik, och att vi liksom känner det på oss. Pilbågen är vapnet som the underdog använder. Det är guerillakrigarens vapen. Det finns också en tjusning i att vem som helst inte kan använda en pilbåge: ska man skjuta bra måste man vara skicklig, det är inte bara point and shoot.

Jag skulle kanske inte säga att jag tar stolthet i att pilbågen är motståndets vapen. Det vore kanske att ta i. Men jag gillar det. Det känns bra att tillverka grejer som länge varit en symbol för människors önskan att slippa förtryck.