Vad är egentligen skillnaden mellan traditionella och moderna pilbågar?

Jag framhåller ofta att jag tillverkar traditionella pilbågar. För mig är det viktigt. Att mitt hantverk är traditionellt är en viktig del av varför jag känner så passionerat för det. Men vad menar jag med traditionellt?

Pilbågens historia är också historien om vilka material som har funnits tillgängliga och vilka verktyg som funnits till hands. Idag finns glasfiber, kolfiber, stål och aluminium, etcetera, med för pilbågar intressanta egenskaper. Idén om att det moderna alltid innebär en förbättring jämfört med tidigare sätt att göra något innebär att många – mig själv inkluderad, i många andra sammanhang – bär på en föreställning att pilbågar gjorda med dessa material måste vara just bättre.

Men går det att mäta vad som är "bättre"? Nej, det är så klart subjektivt. Men det går att mäta ett substitut, en approximation, av "bättre". Det vanligaste sättet är att titta på resultatet allena. I det här fallet betyder det i princip en sak: pilhastighet. Om en viss båge skjuter snabbare än en annan sägs den ofta vara bättre. Att då en pilbåge gjord av ett stycke krokigt trä, om den är välgjord, kan skjuta snabbare än en industriellt tillverkad glasfiberlaminerad båge för 15 000 kr, är det få som vet om.

Moderna rekurvbågar

Ta asiatiska ryttarbågar som ett exempel. Dessa är vanliga idag som glasfiberkopior av originalen. När strängen är på en sådan glasfiberbåge ser den nästan identisk ut med originalen – samma form. Vissa tillverkare skryter till och med med att de har glasfiber som "ser precis ut som horn", som originalen har i buken. En välgjord glasfiberlaminerad asiatisk ryttarbåge på, säg, 70 punds dragvikt till 30 tums draglängd, kan max skjuta en pil 250, kanske 300 meter (detta är mina överdrivna gissningar, och de verkliga siffrorna är säkert en bra bit mindre). En äkta asiatisk ryttarbåge med samma dragvikt/draglängd, å andra sidan, gjord av horn, trä och senor, kan skjuta en pil tre gånger så långt! Gamla turkiska skyttefält har längdmarkeringar upp till 900 meter av en anledning!

Compoundbåge

Men för mig handlar skillnaden mellan det traditionella och det moderna om mer än pilhastighet. Det är så klart så att det finns fantastiskt snabbskjutande moderna pilbågar. Compoundbågar är typexemplet – de skjuter fruktansvärt snabbt, men ser också ut som något som lossnat från en Transformer. Pilhastighet är inte allt, och det är fel sätt att mäta och tala om kvalitet. Jag brukar göra en liknelse: att mäta pilhastighet är som att mäta hur lång tid det tar att resa från punkt A till punkt B, men utan att ta hänsyn till hur man färdas. Att fråga varför man föredrar traditionellt pilbågsskytte är lite som att fråga en hästryttare varför hen rider på en häst när det finns bilar. Svaret är för att hästen tillför så mycket mer, det är en helt annan grej. Det finns mycket mer att ta hänsyn till än hastighet – vinden i ansiktet, lukterna, värmen från hästen, att man färdas i naturen och inte på motorväg, etcetera. Att skjuta en båge gjord av naturmaterial, tillverkad med omsorg, stort kunnande, och förankrat i tusentals år av tradition, än något helt annat än att skjuta något av plast som är "made in China". Att "hästen", så att säga, ofta dessutom "färdas" snabbare än "bilen" när det kommer till pilbågar är bara en bonus.

Almbåge backad med senor

Kortfattat innebär en traditionell båge för mig att den är tillverkat av naturmaterial, att den till övervägande del är ett resultat av handarbete, att den i någon mån passar in i panoramat av historiska pilbågar, och att det krävdes stor kunskap och skicklighet att tillverka den. Den sista punkten är viktig då det är något som få tänker på. Tillverkare av massproducerade moderna bågar behöver egentligen inte ha personal som kan särskilt mycket om pilbågar – de behöver personal som kan maskinerna som tillverkar pilbågarna. Lite som att en anställd vid bandet på Volvo inte behöver kunna byta växellåda på sin egen bil bara för att klara av jobbet vid bandet. Mitt hantverk är därmed också en del av ett att bevara ett kulturarv och en viktig del av mitt arbete är att just föra vidare och utbilda om detta hantverk. Därför är jag alltid glad att svara på frågor när intresserade hör av sig.

Det traditionella pilbågsmakaryrket är praktiskt taget borta i Sverige idag. Så vitt jag vet är jag den enda i landet som försöker försörja mig på det.

Om du råkat hamna här på bloggen för att du funderar på att köpa en pilbåge – kanske till dig själv, en vän, ett barn – och inte har en aning om vad du ska köpa, så tycker jag att den första frågan du ska ställa dig är: Vad är "bättre" för dig?

Flatbåge av rönn