Senbackad enbåge

I måndags var det äntligen dags. Min vän Therese skulle få sin födelsedagspresent, en present som jag ägnat otaliga timmar åt att tillverka utspridda över 3-4 månader.

Det är min första riktiga senbackade pilbåge. Det betyder att utsidan av bågen består av ett lager med limmade sentrådar, vilket är oerhört starkt i drag. Trät är ene, vilket i sin tur är starkt i kompression. En fin kombo. Det var också min första riktiga kortbåge, vilket i den amerikanska kontexten oftast betyder att den är kortare än 54 tum.

Mitt arbete började med att jag hittade en stock i min lillasysters vedförråd. Husets tidigare ägare hade tagit ner och lagt på tork, av någon anledning. Kan mycket väl ha varit för pilbågstillverkning. Ämnet var kruttorrt, trots att det var en obarkad stock på 15 cm diameter, och fibrerna var spikraka, vilket är ovanligt när det gäller en.

När jag barkade ämnet upptäckte jag att insekter angripit splintveden. Det var fullt med hål och gångar. Jag fick därför jobba ner ämnet till kärnveden. Därefter gjorde jag en helt vanlig pilbåge, rak och utan tricks, med kärnvedens yttre årsring som rygg/utsida. Därefter ångböjde jag ändarna i deflex, alltså mot strängen.

Jag lämnade bågen i verkstaden, spenderade en eftermiddag med att banka och slita senor till tråd. Av spillet kokade jag en stor laddning lim. Därefter strängade jag bågen, och med de deflexa ändarna hamnade stränghöjden på kanske 20-25 cm. Jag tog därefter och limmade senorna på insidan av bågen och lät det hela torka i en månad med strängen på.

När jag tog av strängen hade senorna torkat ihop så pass mycket (de töjer sig när de är blöta från limmet, och krymper när de torkar igen) att bågen fortsatte vara så pass böjd som den hade varit med strängen på. Resten av arbetet var att vända bågen bakochfram: De deflexa ändarna blev nu, alltså, reflexa/rekurver, och det som tidigare hade varit buken/insidan blev nu bågen rygg.

Jag tillerade bågen till att dra omkring 30 pund till 26 tum. Den är omkring 135 cm från nock till nock (om jag minns rätt) och lämpar sig då som pilbåge att användas från hästrygg, vilket var vad Therese alltid sagt till mig när jag hintat om att jag kunde tänka mig göra en båge till henne. Tack var att bågen, efter tillering, bibehåller omkring 10-12 cm negativ set (nockarna vilar 10-12 cm framför handtaget när bågen är osträngad) skvätter den här bågen iväg pilar förvånansvärt fort. Längdskotten hamnar kring 120-130 meter. Och trots det lite breda handtaget är bågen förvånansvärt träffsäker.

Sist men inte minst gjorde jag några "reggaepilar", virade handtaget med hemflätad tråd av almbast, och tätade bågen med linolja och bivax.

Det finns inget bättre än att ge en riktigt fin båge till en god vän!

Senor på utsidan av bågen. Handtag av jutetråd och almbast.

Bågen direkt efter att den strängats av. Omkring någon
dryg decimeter negativ set.

Glatt födelsedagsbarn!

Trots sin litenhet var det den mest avancerade bågen jag hittills tagit mig an. Och jag lärde mig mycket. Nästa gång kommer gå betydligt snabbare – och mer självsäkert.