Samtidigt har folk gjort starka limmer i alla tider, och det utan giftiga kemikalier. Lim till pilar till exempel, till att limma fjädrar och spetsar, är med stor sannolikhet en äldre kunskap än kunskapen om hur man gör pilbågar (som är någonstans mellan 10 och 15 000 år gammal). Spjutkastare, så kallade atlatl, är mycket äldre än pilbågar och kräver spjut med fjädrar. Bekräftat med grottmålningar och allt.
Så hur gjorde man då? Jag tänkte berätta hur jag gör lim av senor. Det är efter läsning, googling och - som vanligt – flertalet mer eller mindre lyckade egna försök. Jag har nu ett "recept" som resulterar i ett riktigt starkt lim. Det är helt ofarligt att få på händerna, man kan antagligen äta det om man måste, det luktar svagt, och det är så miljövänligt att man kan hälla ut det i komposten om man vill bli av med det. Nackdelarna, å andra sidan, är att det måste vara ca 30-55°C för att vara flytande (varmare än så förstörs det), och att det inte är vattentåligt. Det kan också vara fallet att det "ruttnar" över tid, att det inte har lika lång livslängd som moderna limmer. Det fungerar antagligen mycket dåligt för att limma plast eller liknande, men är så starkt när man limmar trä att det är trät som vanligtvis ger vika snarare än limmet.
Så här gör jag.
Jag tar torkade hälsenor från nöt, men man kan säkert använde senor från vilket djur som helst. Jag hamrar på senan tills fibrerna börjar dela på sig. Jag sliter sentrådarna till mindre och mindre beståndsdelar tills de är smalare än rå spagetti. När jag samlat en trave rullar jag ihop det till en liten boll för att packa det tajt.
När jag samlat ihop tillräckligt med senor för en sats (1-2 hälsenor) lägger jag det i en kastrull och häller på vatten precis så att det täcker.
Jag kokar upp blandningen försiktigt. Jag låter det sedan sjuda med lock under 4-8 timmar. Ju längre det kokar, desto mer lim får man ut ur senorna. Efter en 7-8 timmar brukar det mesta vara utkokat, dock. Titta till det då och då så att inte vattnet kokar bort helt. Tillsätt en skvätt vatten efter behov. Jag rör om då och då, men det tror jag inte man behöver.
Efteråt har senorna krympt och kvar är en vitaktig, halvtransparent vätska.
Sedan häller jag av vätskan i en djup tallrik, separerar resterna av senorna från vätskan. Man kan göra det här med ett siltyg av något slag, men jag låter senorna sjunka och häller sedan av vätskan. Det är mindre strul, och det gör inte så värst mycket om små senbitar följer med.
Jag ställer in tallriken i kylskåpet och låter det svalna. Då stelnar limmet till en styv gelé.
Jag skär upp gelen i kuber och lägger i en burk som åker in i frysen.
När jag behöver lim bryter jag loss några frysta kuber och lägger i en burk som jag ställer i en störra burk med varmt vatten. När det tinar och blir varmt blir det en vätska som är trögflytande som lönnsirap eller så.
Och that's that. Svårare än så är det inte. Man kan göra lim på liknande sätt av ogarvat skinn (hudlim) eller fiskskinn, och även benmjöl, även om jag aldrig har provat det. Hudlim är ungefär lika starkt, vad jag kan förstå, men det stelnar till gelé snabbare än senlim vilket kan vara irriterande om man behöver lite tid på sig. Senorna har jag fått tag på genom att ringa ett lokalt, ekologiskt slakteri och bett om att få lite av deras "skräp". Lätt fixat och fraktat till min lokala mataffär mot att jag köpte en påse fikabröd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar