Min teori om drag och tryck

När en båge böjs händer två saker. Utsidan sträcks ut (drag/tension) och insidan trycks ihop (tryck/kompression). Det här gäller alla material – så fort något böjs utsätts materialet för dessa två påfrestningar. Om det så är en linjal, ett gem eller en näve pasta som böjs.

Olika träslag är olika bra på att stå emot dessa påfrestningar. Ene och ek, till exempel, är bättre på att stå emot tryck än drag, Björk och rönn tvärtom (i min erfarenhet). En torr pinne är starkare tryck än i drag och går av genom att spricka på utsidan. Ett halmstrå, å andra sidan, är svagare i tryck än i drag och viker sig snarare än gå av.

Om en båge inte håller i drag går den av. Den ”exploderar”. Trä flyger i hela rummet och det blir gråt och tandagnisslan. Om en båge inte håller i tryck får den mycket ”string follow”, d.v.s. att bågen följer strängen när den är osträngad. Bågen blir alltså permanent böjd mot strängen. Man kan fortfarande skjuta med en båge med mycket string follow, men effektiviteten går ner. Den skjuter långsammare. Och om det vill sig riktigt illa bildas ”chrysaler”, kompressionsfrakturer, på insidan av bågen när cellerna kollapsar under trycket. När det händer ökar påfrestningarna på utsidan av bågen, vilket leder till att den går av.

"Chrysaler", eller kompressionssprickor, på en långbåge av rönn. Rundad buk/insida och platt rygg/utsida.

Men minst lika viktigt som träslag är formen på genomskärningen. Om utsidan (eller ryggen som det heter) är rundad kommer draget koncentreras till mitten av bågen. Likaså om insidan (buken) är rundad, då kommer trycket koncentreras mot mitten av bågen. Principen är att ju plattare in- respektive utsidan är, desto starkare är bågen i tryck respektive drag. Arbetet som bågen utför fördelas helt enkelt över mer trä.

Säg att man gör en långbåge av björk, som alltså är dragstarkt och trycksvagt (typ). Om utsidan av bågen är platt innebär det att det finns massor av det redan dragstarka träet som jobbar för att stå emot draget. Om man på en sådan båge gör insidan rundad innebär det att det är ganska lite av det redan trycksvaga träet som jobbar för att stå emot trycket. Resultatet blir antagligen chrysaler och en trasig båge, eller åtminstone mycket string follow, eftersom utsidan ”overpower” insidan. Om man gör tvärtom, har en rundad utsida och en platt insida, balanseras björkens egenskaper bättre. Bågen kommer då klara av att stå emot trycket på insidan av bågen, och utsidan klarar av draget trots att den är rundad eftersom björken är starkare i drag än i tryck.

Skulle jag göra en liknande båge av ene skulle jag snarare satsa på en så platt utsida som möjligt och en lätt rundad insida. Eller så skulle jag limma på ett stärkande lager på utsidan (”backa” bågen), t.ex. lintyg, senor eller råhud. Ofta framhålls just ene i kombination med senor som en av de bästa kombinationerna – ever. Ska prova att göra en sådan när jag får tid.