Det går inte alltid som man tänkt sig...

En långbåge av rönn, 60 pund till 28 tum, gav till slut up under påfrestningarna från chrysalerna på buksidan. Den nästan platta ryggen blev för mycket för den lätt rundade buken. Träet kollapsade i buken vilket ökade påfrestningarna på ryggen, vilket till slut dödade den.

Det framgår också av brottytan i ryggen att fibrerna inte löpte helt parallellt med bågen på den han punkten utan löpte snäppet diagonalt eller snett.

Brottytan i ryggen (utsidan av bågen). När bågen
"exploderade" inleddes förloppet av att en eller två fibrer
bröts av här. Sedan skedde resten inom loppet av ingen tid alls.
BTW, den bruna fläcken är blod (hard core!) från en smärre olycka
med raspen tidigare.

Chrysaler, kompressionsfrakturer, på buken av bågen (vänster)
och brottytan startpunkt på ryggen (höger).

En intressant observation är att bågens dragvikt tydligt gick ner desto närmare kollaps jag kom. Första gångerna jag drog bågen till 28 tum var dragvikten närmare 60 pund. Snart sjönk den till 55, därefter 50, och när den till slut bröt ihop var den nere på "ynka" 45 pund. Minskningen kom av att mer trä i buken kollapsade för varje gång jag drog bågen.

Konstigt nog tycker jag inte sådana här olyckor är särskilt tråkiga. Ja, det vore ju roligare att ha en båge, men samtidigt är det mycket lärorikt. Det gillar jag.