Tjärad Långbåge av alm - lotteribågen!

Här är min senaste kreation. Ett ganska knöligt stycke alm landade till slut i denna ganska fina och kraftiga båge. 60 pund till 29 tum, eller lite drygt 50 pund till 27 tum. Bågen är ca 180 cm från nock till nock. Finish med björknävertjära, linfröolja och bivax. Min kamera är fortfarande ur funktion så bilderna är tagna av min kombo Michael med hans smartphone. Därav de piffiga effekterna.

Bågen är del av ett lotteri som jag skrivit om på olika ställen på facebook.

Ämnet svängde i änden varför den har den här kröken i änden.
Tjäran ger en fin dekoration/kamouflage. Handtaget av lindad
jutetråd. Keep it simple.

Årsringar och kvistar.

En glad pilbågsmakare. Notera att bågen har väldigt lite
stringfollow, sedd, som här, i profil (permanent böj mot strängen).
Närmare bestämt cirka en centimeter. Tis nada.
Skjuter därmed stenhårt.

Askbåge, take two

För ett par månader sedan gjorde jag min första båge av ask. Jag blev då glatt överraskad av askens förmåga att stå emot båge drag och kompression. Så jag provade att göra en båge till, den här gången en aning tyngre. Resultatet är denna snabbskjutande båge som drar 60 pund till 28 tum, ungefär gränsen för vad jag tycker är bekvämt att dra.

Bågen har lite "karaktär", med lite sneda fibrer och en ände som viker av rätt rejält. Tittar man noga ser man mitt bakom handtaget ett mörkt streck. Det är trädets absoluta kärna, det mjuka "pithy" trät precis i mitten av trädet. Det ger en bild av hur litet trädet som jag gjorde bågen av var.

Trots att bågen hade en aning reflex när jag började försvann det under arbetet, och efter att ha skjutit in bågen ligger strängfölj på ca en tum framför handtaget. Det är väl ganska mediokert egentligen. Den något tyngre draglängden jämfört med min tidigare båge av ask (samma träd, faktiskt) gjorde att buken av bågen tog lite mer stryk den här gången, ergo lite mer strängfölj. Jag hade kunnat motverka det genom att kola/bränna buken lite, eller genom att göra bågen någon halv centimeter bredare, eller någon decimeter längre. Missförstå mig inte – det känns ändå som att bågen skjuter hårt nog för att stoppa ett tåg, men den hade skjutit ännu lite hårdare med mindre strängfölj.

Jag fortsätter mitt nyfunna sätt att göra handtag. Gropen gör att man håller bågen på exakt samma ställe varje gång, vilket ökar precisionen och minskar risken för eventuell snedbelastning.

Här ser man tydligt bågens krona, ryggens välvning. Ryggen är årsringen precis under barken. Trädet var mindre än en decimeter i omkrets, men askens styrka i drag gör att bågen håller i alla fall.

Och den här knasiga bilden var den enda bild jag hann ta av bågen med sträng på innan kamerans batteri tog slut. Och jag vetetusan var laddaren är! Trots att snedheten i bilden kanske tycks motsäga det skulle jag vilja betona att tilleringen är snudd på perfekt. Lätt eliptisk tiller då bågen böjer en aning mindre närmast handtaget och böjer som mest halvvägs ut mellan handtag och ändar. Stela/smala/lätta ändar, ca 25 cm långa.

Bågen är 167,5 cm från nock till nock, mätt på ryggen. Finish är ett lätt lager björknävertjära, därefter linfröolja och bivax.

Robin Hood i vardagsrummet

Behöver jag säga något mer?

Det hade ju förstås, under omständigheterna, länt heder åt skytten om han ärligt hade kunnat säga att det var med flit.

Tjärad jaktpilbåge

Jag gav mig själv uppgiften att göra en riktigt bra jaktpilbåge. Pilbågsjakt är förbjudet i Sverige men är tillåtet i många andra länder, till exempel Finland och Danmark (åtminstone för småvilt upp till Rådjur). I Finland är minimigränsen för pilbågsjakt 50 punds dragvikt, i många amerikanske delstater 40 pund.

En båge för jakt ställer vissa nya krav. Dels ska bågen vara relativt kamouflerad. Dels ska den gärna vara ganska kort så att den är lättare att ha att göra med i skogen. Dels ska den vara kraftig nog att fälla djuret man jagar. Och dels ska den vara så tyst som möjligt.

Slutresultatet blev en 60 punds till 27 tum flatbåge av pyramiddesign. Pyramiddesign betyder att benen smalnar av jämt från handtaget ut till spetsen. Trät är alm, som verkar ha blivit något slags favorit. Den är ca 165 cm lång. Den är tjärad med björknävertjära, oljad och vaxad. Skjuter stenhårt, igenom min piltavla av masonit och tidningar. Buken är bränd, kolad, för att klara kompressionen bättre, och stringfollow är bara någon enstaka centimeter.

Det tunna lagret tjära lyfter verkligen fram årsringar
och kvistar.

En pyramidbåge ska helst ha en tiller ("böj") som är jämn från handtag till ände. Notera kvistarna nära handtaget på det nedre benet (höger). En svag, svag antydan till hinge (att den böjer för mycket) någon decimeter från handtaget på det övre benet (vänster), men det är så lite att det är någon fara.

Som jag har förstått det är de flesta av skogen djur färgblinda. Det viktigaste i kamouflage är därför oregelbundenhet. Fint då att lämna lite innerbark kvar på utsidan och slänga på lite tjära. (På min dator är färgåtergivningen lite rödare än vad bågen är i verkligheten).

En annan sak som är viktig i jakt är givetvis precision. Och precision inom pilbågsskytte handlar väldigt mycket om att skjuta på precis samma sätt varje gång: hålla i bågen exakt på samma ställe, sätta pilen på strängen på samma ställe, dra lika långt, skjuta samma pilar, etcetera. Det är då man kan arbeta upp vanan. To that end gjorde jag en liten modifikation på handtaget, där en liten grop gör att man håller handtaget exakt likadant varje gång. Lindningen är förresten av jutetråd, som hjälper till att dämpa alla ljud som pilen gör mot bågen.

Nu ska jag göra pilar till bågen. Jag ska också prova att göra en ljuddämpad sträng – en sträng med tofsar av päls nära nockarna, som gör, så vitt jag kan förstå, att strängen låter "thump" istället för "pang". Får se hur det går.

Vad tror ni  – går den att jaga med?

Ask och hassel

I våras fick jag tre beställningar från kollegor som ville ha en varsin pilbåge. Nu har jag hunnit med att göra två av dem. Den tredje är på väg.

Hasselbågen:

Den här bågen är till en inte så lång person som jag inte tror vill ha en så väldigt kraftfull båge. Stil och karaktär blev istället fokus. Ett krokigt stycke hassel (ca 5-6 cm diameter) dög utmärkt, och resulterade i en karaktärsfull båge på ca 35 pund till 25 tum. Ca 165 cm lång, knölig, böjd, kvistig, och med den blanka, vackra barken kvar på ryggen.

Jag har grillat buken en aning för att öka kompressionståligheten (och alltså minska strängfölj). Men jag tog det lite försiktigt med värmepistolen då ryggen har en hög krona (välvning) till följd av att diametern på trädet var liten. Hög krona minskar dragstyrkan i ryggen, och att då bränna buken och sätta kompressionståligheten på turbo kändes vanskligt. Hellre en hel båge med en del strängfölj än en båge i två delar.

Askbågen:

Den här bågen är till en medellång person som jag föreställer mig gärna kan tänka sig ta i en aning. Dragvikten ligger på ca 55 pund till 27 tum. Bågen är ca 170 cm lång.

Eftersom ämnet var från ett lite större träd (ca 7-8 cm), och bågen var lite längre (och dessutom böjer en smula i handtaget) vågade jag dra på lite mer med värmepistolen. Ask har i regel ganska tydliga årsringar, jämfört med t.ex. hassel, som kommer fram vackert när man grillar buken. Gränsen mellan det brända och det obrända är gränsen mellan den böjande delen och den stela, smala spetsen.

Tack vare den hårdare bränningen, och längden, är strängföljen markant mindre trots den omkring 50 % tyngre dragvikten. Det här är den första bågen jag någonsin gör av ask så det kan också vara att ask helt enkelt är starkare i kompression än hassel. Jag är nyfiken på att arbeta mer med ask. En sak till att notera är att fibrerna inte löpte perfekt rakt i ämnet utan spiralade ca 45-60 grader över två meter. Verkar inte ha gjort någon som helst skillnad för hållbarheten, inte vid den här dragvikten i alla fall.

Finnish på båda bågarna är några lager kallpressad linfröolja.

Nu ska jag bara göra pilarna också...

Böja trä – old school

Ibland i bågbygge är man tvungen att ånga eller med torr värme värma trät och böja det rätt. Det kan handla om att strängen råkar komma lite vid sidan av mitten bakom handtaget, eller att man vill rekurvera (böja) ändarna. För ett tag sedan provade jag en stenåldersteknik för ångning som jag läste nämnas i någon bok någonstans. Resultatet var oöverträffat! Tekniken fungerade bättre och kändes mycket mer kontrollerad än någon annan teknik som jag har provat. Jag kan varmt (no pun intended) rekommendera metoden för allt möjligt träböjningsarbete, t.ex. skidor, trummor, bågar, etcetera.

Gör så här:
Gör en eldstad, med åtmonstone knytnävsstora stenar i en ring med ca en halvmeter i diameter. Lägg sedan fler stenar innanför ringen så att det täcker marken helt. Alltså en rund ring med stenar, som ett golv för elden. Om stycket som ska böjas är långt, gör då stensättningen långsmal. Gör sedan en ordentlig eld ovanpå stenarna, gärna med björk eller vide som lämnar het glöd efter sig.
Samla tjock mossa, två "remsor", som är ca halvmetern långa och 2-3 dm breda (längre, givetvis, om stycket som ska böjas är längre än en halvmeter). Ju blötare mossan är desto bättre. Är det torrt i markerna, blöt då mossan i vatten.
Efter någon halvtimme är stenarna heta (större stenar tar längre tid). Låt elden brinna ut till glöd och borsta bort askan/glöden en aning så att stenarna är exponerade. Lägg sedan en remsa blöt mossa ovanpå stenarna (det ska fräsa!). Trät man vill böja lägger man ovanpå mossan. Därefter lägger man den andra remsan mossa ovanpå trät och tar några stenar från ytterkanterna av ringen och lägger ovanpå mossan.

Nu är alltså trät sandwichat mellan två läger blöt mossa och med heta stenar både ovanför och under. Stenarna sprider sin värme och förångar vattnet i mossan. Het ånga och värme från stenarna går rakt in i trät. Efter någon kvart eller så slutar det i regel att ånga så mycket att ångan syns. Det är fortfarande väldigt varmt och fuktigt, så om man ska böja tjockt trä kan det gott ligga en stund till. Men för pilbågar verkar det räcka att vänta tills ångan inte syns längre, give or take.

Vad jag gjorde härnäst var att ta ut bågen ur högen med mossa och stenar, klämma in den mellan två träd som stod nära varandra, och böja till den. Trät var förvånansvärt mjukt och lätt att böja! Så mjukt faktiskt att jag tog i för mycket och trät blev böjt för långt åt andra hållet. Jag fick då göra om hela grejen för att böja tillbaka det igen.

Att se upp med:
1. När man borstar bort askan för att exponera stenarna, se då till att inte glödande kol hamnar bredvid som inte täcks av mossan och som kan bränna trät. Då finns risk att man kolar trät.
2. Det kan vara lite av ett balansbygge att få stenar, trä och mossa att stå stadigt. Därför kan det vara bra att ha en stor sten att liksom luta hela bygget mot, eller en redig vedklabbe.
3. Bränn dig inte.
4. Respektera eldningsförbud.

Fördelar:
Miljövänligt, inga maskiner behövs. Man kan koka kaffe samtidigt. Tyst och lugnt. Luktar gott. Är antagligen en teknik som människor världen över har använt i tusentals år, vilket inger en känsla som inte riktigt infinner sig när man blåser på med en varmluftspistolen från Clas Olsson...

Nackdelar:
Är lite meckigt kanske. Tar snäppet längre tid än andra metoder. Kanske inget man gör i stan.

Tjärad dragvedsalm - Gálloks vapen 2

Ämnet av vilket jag gjorde den förra bågen, "Gálloks vapen", hade en tvilling, alltså andra halvan av samma träd. Den halvan var dragved, d.v.s. ovansidan av trädstammen som hade växt lutande. När träd växer lutande måste veden kompensera, "bygga muskler", för att klara av påfrestningen och inte falla. Det gör träd genom att anlägga dragved på ovansidan (typ lövträd gör detta) eller tjurved/kompressionsved på undersidan (typ barrträd gör detta).

Så den här biten var alltså dragved, och jag hade huggit den ganska tunn innan jag la den på tork. Det som händer då är att spänningen i dragveden finns kvar när veden torkar och ämnet blir ordentligt böjt i reflex, alltså "framåt", bort från strängen. Ämnet var rakt när jag la det på tork och böjt när det var torrt, riktigt böjt. När ändarna var i golvet var mitten/handtaget nästan 20 cm ovanför golvet.

Och eftersom en båge i regel skjuter snabbare ju mer böjd åt "fel" håll den är (bort från strängen) när den är osträngad var det här ett mycket intressant ämne att arbeta med. Svårt och intressant. Dessutom lite vint och knasigt i största allmänhet. Dessutom gjorde jag också den här bågen på plats i Gállok, utan arbetsbänk, tillerträd eller spegel.

Jag valde att göra en båge som böjde i handtaget för att få ut så mycket som möjligt av ämnet.

Här kan man se resterna av reflexen. Bågens både ben är böjda framåt och stringfollow är alltså minus ungefär 2 tum. Det mesta av reflexen har alltså tagits ut men än finns lite kvar, vilket gör att bågen, trots sina "blyga" ca 50 pund till 26 tum, skjuter in i helsike snabbt. Ser fram emot att få prova några långskott framöver.

För att minimera stringfollow och behålla så mycket av reflexen som möjligt kolade jag buken av bågen ett par gånger under tiden jag arbetade med den. Bränner man buken (brun, inte svart) blir cellerna stelare och kan stå emot mer kompression. Dessutom tvingar man ut fukt ur trät, vilket minskar stringfollow. Nackdelen är att det ökar påfrestningen på ryggen av bågen. Och när fukt försvinner blir veden sprödare. Så det var lite en chansning, som fungerade. Alm är ju ett mycket dragstarkt trä i sig, och dragved är att ta den kvaliteten på turbo.

  va 3,5 cm vid handtaget, kanske 4,5 cm mitt på benen, till 1 cm ändar.

Bågen ser rätt skev ut på den här bilden på ett sätt som den absolut inte gör i en spegel. Den är en aning stel på högerbenet nära handtaget, men inte så till den grad som syns på bilden. Bilden är tagen lite snett, med vidvinkel, och vedträt sitter snett på strängen – och hela klabbet lutar. Om man tittar bara på själva bågen och inte på strängen, räcket eller vedklabben ser det bättre ut. Karaktärsrika bågar ser sällan helt rätt ut.

Finnish är av egengjord björknäventjära, björnfett och linolja. Det sistnämnda eftersom bågen aldrig tycktes bli helt oklibbig. Nu klibbar den inte, men den doftar fortfarande gott och har en vacker gyllenbrun yta.