Mary Rose krigsbåge av ene, 110 pund/30 tum

Krigspilbågar är pilbågar med tunga dragvikter, minst över 80 pund brukar gälla som något slags definition. Jag har då och då skrivit här på bloggen om hur ene och idegran har liknande egenskaper, och idegran är ju det klassiska träslaget att använda till engelska krigspilbågar. Så jag tänkte att jag skulle prova att göra en av ene istället för att se om det går. Jag gjorde den utifrån den mest klassiska förlagan som står att finna, en Mary Rose-design.

Det ska sägas att ämnet var högkvalitativ ene, med täta årsringar och jämförelsevis tung ved. Frågan kvarstår fortfarande om det går att göra tunga krigsbågar av mer medioker ene. Det får framtida försök utröna.

Till min förvåning och glädje gick det faktiskt riktigt bra, utan några som helst problem. Ämnet hade redan från början någon tum deflex och tog ytterligare ca en tum strängfölj, vilket inte är så värst mycket, och enligt mig ger det ett gott betyg till ene. För den som är bekant med engelska långbågar av idegran är skillnaden mycket liten, träslagen har samma slags kvistar och karaktär, samma uppdelning mellan ljus splintved och mörkare kärnved. Idegran har i regeln en något rödare nyans på kärnveden.

Bågen har en dragvikt på omkring 105-110 pund till 30 tum (mätt i 0 C, så i sommarvärme kanske den landar på omkring 100 pund). Min våg är inte särskilt exakt på så tunga vikter. Den är 78 tum mellan nockarna, 35 mm bred och 35 mm tjock i handtaget. Känslan när man håller den är att detta är en riktigt massiv båge. Den håller nog att dras någon tum eller två längre än 30 tum, men jag tar det tryggt och säkert.